Sida 596
Lewenhaupt ...
Levi ben Gerson. Se Gersonides.
Levide. Se Levede.
Levin, Israel, dansk lingvist, f. 1810, blef student 1829 och lefde sedermera ständigt som enskild man, sysselsatt med studier. 1857 öfverlemnade han sina vetenskapliga samlingar till staten och fick i gengäld en lifstidspension. Död 1883. Såsom författare verkade L. mest genom kritiska upplagor af äldre skrifter (Vedels öfversättning af Saxo, Holbergs epistlar och komedier, Vessels dikter) samt genom literära granskningar i tidningar och tidskrifter, i hvilka han alltid uppträdde såsom en skarp polemiker, ständigt med bitande qvickhet. I den mångåriga striden om den danska rättskrifningen var han Rasks och N. M. Petersens oförsonlige motståndare. Något större sjelfständigt arbete efterlemnade han icke, men samlade under större delen af sitt lif genom utdrag ur literaturen material till en utförlig dansk språkhistoria. C. R.
1. Levin, Karl Herman, prest, vitterhetsidkare, född på Muskön i Södertörn d. 29 Sept. 1816, prestvigdes 1840, blef filos. magister i Upsala 1842, tjenstgjorde vid hufvudstadens kyrkor och utnämndes 1856 till e. o. hofpredikant, 1857 till komminister i Maria Magdalena församling i Stockholm samt 1871 till kyrkoherde i Österhaninge med Ornö, Utö och Nämdö kapell (Strengnäs stift). Död i Österhaninge d. 1 Okt. 1883. -- L. utgaf bl. a. Poetiskt hafsskum från Sotaskären (1841), Psaltare och lyra (1843), Runor från lifvets runestaf (1848) samt åtskilliga minnestal. Han fick 1849 Sv. akademiens andra pris för afhandlingen Om sambandet mellan den estetiska känslan och den religiösa, skref i tidningar och kalendrar samt var medarbetare i "Konversations- och universal-lexikon" (1857--66).
2. Levin, Per Axel, läkare, den föregåendes broder, född på Muskön i Södertörn d. 2 Nov. 1821, blef 1839 student i Upsala och 1847 medicine doktor. Han var bruks- och distriktsläkare vid Boo i Nerike till 1854, då han öfvertog ledningen af Bie kallvattenkur i Södermanland, hvilken han såsom egare fortfarande förestår. L. är icke endast en framstående vattenläkare; han har äfven verkat för folkbildningen (t. ex. genom sin kraftiga befordran af Södermanlands folkhögskola) samt ifrat för nykterhetsväsendet. Bland hans arbeten må nämnas Vattenläkaren vid sjuksängen (1858), Reglor att iakttaga vid alla slags bad, särdeles under kallvattenkur (1860; 3:dje uppl. 1880), Försök till sundhetslära för folket (1864), den af Svenska läkaresällskapet med heders-accessit belönade prisskriften Om prostitutionen och de verksammaste medlen till de veneriska sjukdomarnes hämmande, med särskildt afseende på förhållandena i Stockholm (i Sv. läkaresällskapets nya handl. V: 2, 1873; särskildt tryckt s. å.), Om spritbegäret (aftr. ur "Eira", 1880) samt åtskilliga uppsatser i "Hygiea". F. B.
Lewinsky, Joseph, tysk skådespelare, f. i Wien 1835, väckte 1858 i Brünn uppseende såsom Franz Moor i "Die räuber" och fick s. å. anställning vid Burgteatern i Wien. Han framstod snart såsom en af denna scens utmärktaste krafter i karaktersdramat. Ehuru hans yttre är mycket obetydligt och stämman klanglös, lyckas det alltjämt hans ihärdighet och intelligens att åt de gestalter han framställer skänka en gripande, illusorisk sanning. De mer än 200 uppgifter han utfört innefatta hufvudroller i Shakspeares, Lessings, Göthes och Schillers skådespel äfvensom nyare dramer. Här må nämnas Hamlet, Jago i "Othello", Richard III, Harpagon i "Den girige" samt, främst af alla, Mefistofeles i Göthes "Faust".
Leviratsäktenskap (af Lat. levir, svåger), det i den mosaiska lagen (5 Moseb. 25: 5--10) påbjudna äktenskap, som brodern till en barnlös afliden man måste ingå med dennes efterlemnade enka. Den i detta äktenskap födde sonen skulle benämnas efter den aflidne mannen. Vägrade svågern att äkta enkan, underkastades han ett slags skymf, som i det anförda bibelstället närmare framställes. Sådana äktenskap ingingos fordom äfven hos perserna och afslutas ännu i dag hos tjerkesserna, tatarerna, abessinerna samt eskimoerna och några andra polarfolk, äfvensom i Siam, Pegu och Afganistan. Den närmaste grunden till denna lag var begäret att fortplanta sin slägt och sitt namn samt att förekomma familjegodsets förskingring. Numera tillämpas ej lagen af judarna i Europa, men väl i några trakter i Asien och Afrika. L. L.
Levis, Lat., lätt, "medelstark". Se Exspiratorisk accent.
Lewis (ljuis; af Fornn. Ljodhus), den nordligaste och största ön bland Hebriderna, sammanhänger i s. genom en smal, under flodtid öfversvämmad landtunga med Harris och har tillsammans med denna en areal af 2,158 qvkm. Ön har branta kuster med en mängd fjordar, i det inre kala berg, fiskrika sjöar och åar samt mossar, hvilka innehålla förträfflig torf och lemningar af forna skogar. Korn och potatis äro de förnämsta skördarna. Hufvudnäringen är fiske, i synnerhet sillfiske, som har sin medelpunkt i hufvudorten Stornoway (omkr. 2,500 innev.), på östra kusten, med en god hamn. Innevånarna, omkr. 26,000, äro nästan alla af keltiskt ursprung, med undantag af en koloni i n., hvars befolkning, ehuru den talar gaeliska, är af rent skandinavisk härkomst. Halfön Harris tillhör grefskapet Inverness, den öfriga delen Ross.
Lewis [ljuis], Matthew Gregory, engelsk romanförfattare, efter sitt mest beryktade arbete kallad "Monk-Lewis", föddes i London 1775 och dog 1818 på hemresan från sina gods på Jamaica. Han var en godhjertad och ganska begåfvad, men förvekligad man, omhuldad i de högre sällskapskretsarna samt vän med Byron och W. Scott. Då L. vid 19 års ålder var engelsk attaché i Haag, skref han "skräckromanen" Ambrosio, or the monk (1795, flere uppl.; "Munken", 1800--04, ny uppl. 1874). Hjelten deri är en spansk munk, som frestas af en demon i skön qvinnoskepnad, föröfvar allahanda brott och slutligen säljer sin själ åt hin onde. Den vandrande juden är äfven framme och spökar. Hårresande och vällustiga skildringar aflösa hvarandra.
Källa: Project Runeberg ·
