Sida 675
Lind ...
hvilket till en början fördes af Carlsund. Sedan L. derefter några år varit verkmästare å Långholmsverkstaden vid Stockholm, fick han 1845 anställning vid "Stadens stora skeppsvarf" vid Tegelviken å Södermalm. 1853 öfvertog han denna anläggning, hvilken han derefter utvidgade med en mekanisk verkstad. Utan att sjelf vara uppfinnare eller konstruktör egde L. i aktningsvärd grad de egenskaper, som utmärka den framstående arbetschefen och affärsmannen. Också utvecklade sig etablissementet under hans energiska ledning till den betydenhet, att vid L:s död (1877) den 138:de under hans tid derstädes byggda ångbåten stod på stapeln och varfvets årliga tillverkningsvärde belöpte sig till 1,200,000 kr. (Se vidare Lindbergs verkstads- och varfsaktiebolag.) Alltifrån de nya kommunallagarnas tillkomst (1862) var L. en af hufvudstadens stadsfullmäktige. 1869--72 var han ett af dess ombud i riksdagens Andra kammare. Han afled i Stockholm d. 13 Jan. 1877.
Lindberg, Sextus Otto, vetenskapsman, född i Stockholm d. 29 Mars 1835, blef student i Upsala 1855 och egnade sig åt botaniken, särskildt åt insamling och undersökning af mossor, men idkade samtidigt medicinska studier vid Karolinska institutet i Stockholm, der han blef kir. kandidat 1859 och med. licentiat 1863. Genom sina samlingsresor i Skandinaviens olika delar vorden Sveriges förnämste mosskännare, utsträckte han efter hand sina undersökningar äfven till de utländska formerna. Många smärre uppsatser af honom från denna tid ingå i Vetenskapsakademiens öfversigt samt i in- och utländska tidskrifter (äfven 2:dra delen af Hartmans flora, 9:de uppl., är till stor del ett verk af L.). År 1864 utgaf L. i Upsala för medicine doktorsgrad den på gränsen till botaniken stående farmakologiska afharidlingen Om de officinela barkarne samt speciminerade s. å. för professuren i botanik vid Helsingfors universitet med en afhandling Om de europeiska Trichostomeae. Han utnämndes till professor i botanik vid Helsingfors universitet 1865 och har sedan dess oaflåtligt och nästan uteslutande egnat sig åt mossornas systematik, på hvilket område han är samtidens förnämsta auktoritet. Såsom vetenskaplig forskare och såsom ordförande i Societas pro fauna et flora fennica har han verkat mycket för botanikens studium i Finland. L. har icke i några mera omfattande verk i ett sammanhang redogjort för sina mer på studier i naturen än på morfologiska teorier grundade åsigter rörande mossornas naturliga system. Hans arbeten utgöras af en stor mängd uppsatser, afhandlingar och monografier, de flesta i in- och utländska lärda sällskaps handlingar och tidskrifter samt i akademiska program. Här må nämnas Musci scandinavici in systemate novo naturali dispositi (Ups. 1879) sarnt Utkast till en naturlig gruppering af Europas bladmossor med toppsittande frukt (Helsingf. 1879). Tidigare företrädesvis sysselsatt med studiet af bladmossorna, har L. sedermera med förkärlek egnat sig åt de mer förbisedda lefvermossorna. Af dessa har han begynt utgifva ett exsiccatverk, Hepaticae Scandinaviae exsiccatae, hvaraf tillsvidare dock endast 1 fascikel utkommit. En stor rol i alla hans arbeten spelar utredningen af arternas synonomi, i hvilket afseende han utvecklat en exempellös noggranhet. L. blef filos. hedersdoktor vid Upsala universitets jubelfest 1877. F. E.
Lindberg, Johan Adolf, medaljör, föddes i Stockholm d. 4 Sept. 1839. Han blef elev af konstakademien samt egnade sig tidigt åt medaljgravyr, handledd af Qvarnström och Lea Ahlborn. Ett bland hans första arbeten var en minnespenning öfver Karl XV (1872). Han utförde sedermera med stigande framgång flere större medaljer, öfver E. Lundgren (1876), Elise Hwasser (s. å.) m. fl., samt kallades 1876 till agré af konstakademien. År 1877 besökte L. med offentligt anslag Paris och andra orter samt studerade å förra stället hos Tasset och Oudinet. Han arbetade sedermera medaljer öfver Upsala universitets jubelfest (1877), konstutställningen i Göteborg (1881), K. teaterns jubelfest (1882), alla Numismatiska föreningens minnesmedaljer, medaljer öfver L. G. Branting och A. W. Stiernstedt m. m. L. har dessutom utfört flere större medaljonger i metall öfver framstående personer (Hedlinger, C. Palmstedt, Branting, A. Nordenskiöld m. fl.). 1879 erhöll han ett konstnärsarvode å akademiens stat, med undervisningsskyldighet i medaljgravyr, och 1882 å nyo ett offentligt reseuriderstöd. -rn.
Lindberg, Johan August, skådespelare, född i Hedemora d. 3 Sept. 1846, var elev vid k. teatrarna 1865--66, spelade derefter vid landsortstrupper, debuterade 1871 på k. Dramatiska teatern såsom Richard Sheridan, tillhörde 1872--74 svenska teatern i Helsingfors, gjorde 1875 en studieresa till Paris och var under de två följande åren anställd dels vid Nya teatern i Stockholm, dels i Helsingfors, der han då för första gången utförde Hamlets rol. 1877--79 var L. regissör och skådespelare vid Elfforsska sällskapet. Efter att 1880--82 åter hafva varit fäst vid Nya teatern i Stockholm förde han med stor framgång eget teatersällskap genom Sverige, Danmark och Norge. Under spelåret 1884--85 var han regissör, instruktör och skådespelare vid k. Dramatiska teatern. F. n. (hösten 1885) uppträder han såsom gäst på teatrar i landsorten. Framåtsträfvande, intelligent och varmt hängifven sin konst, har L. i sin förnämsta rol, "Hamlet", åstadkommit en i vissa detaljer rikt utarbetad prestation. Till hans framgångar kunna ock räknas titelrollerna i "Richard II" och "Gringoire" samt Osvald Alving i "Gengångare".
Lindbergs verkstads- och varfsaktiebolag bildades i Stockholm år 1879, sedan sterbhusdelegarna efter industriidkaren W. Lindberg (se d. o.) för gemensam räkning drifvit affärerna i tvänne år. Aktiekapitalet, 500,000 kr., tecknades af arfvingarna. Bolagets rörelse, som omfattar nybyggnader och reparationer af jern- och segelfartyg, pråmar och båtar, tillverkning och reparationer af ångmaskiner, ångpannor, wincher, pumpar samt allt öfrigt, som hör till mekanisk verkstads- och varfsrörelse, bedrifves
Källa: Project Runeberg · ·
