Sida 766
Livland ...
Elba, Pianoso och Monte Cristo, tillsammans 343 qvkm., med 121,150 innev. (1881). -- 2. Hufvudstad i nämnda provins, näst Genua Italiens förnämsta handelsstad, ligger på en flack, med konst torrlagd kust af Medelhafvet och är medelst en bibana från Pisa förenad med den stora jernvägslinien längs Italiens vestra kust. 77,781 innev. (1881) i staden, 97,615 i hela kommunen. L. är omgifvet af murar och genomskuret af kanaler, men likväl en modern stad och i vissa afseenden den minst italienska bland Italiens städer. Breda och väl underhållna gator, stora öppna platser och stora, höga hus äro utmärkande för L:s yttre. Den vackraste gatan är Corso Vittorio Emanuele, hvilken utgår från den gamla mediceiska hamnen, skär den kolossala Piazza d'armi, der katedralen (från 17:de årh.), stadshuset och ett f. d. kungligt slott ligga, samt sträcker sig till Piazza Carlo Alberto, som prydes af de kolossala statyerna af Ferdinand III och Leopold II, de båda siste storhertigarna af Toscana. Staden har jämte många katolska kyrkor protestantiska, grekiska, maronitiska och armeniska gudstjenstlokaler och en synagoga (från 1603), en arsenal och stora skeppsvarf, der både handels- och krigsfartyg byggas. Den är säte för en biskop och har bl. a. undervisningsanstalter ett seminarium, en stor sjökrigsskola (öppnad 1881), en navigationsskola, en teknisk skola samt en högre rabbinskola. Den gamla mediceiska hamnen är fullkomligt säker, men grund och liten; den yttre, bildad af en 1,000 m. lång vågbrytare, som fullbordades 1863, skyddar ej fullt för sydliga vindar. Nära den gamla hamnen står en af Giovanni dell' Opera arbetad kolossal marmorstaty af den toskanske storhertigen Ferdinand I, omgifven af fyra slafvar i brons ("i quattro mori") af Pietro Tacca. I början af detta årh. blef L. en vigtig station för den britiska handeln med Levanten, men dess handel har betydligt aftagit, sedan frihamnsprivilegiet 1867 borttogs. Deremot blir L. alltmer eftersökt såsom badort. -- Ännu i slutet af 13:de årh. var L. en öppen by af ringa betydenhet. Först sedan Pisas hamn förstörts, började orten växa, i synnerhet sedan den 1421 kommit till Florens. Aless. de' Medici befäste L. och byggde ett citadell. Cosimo I förklarade hamnen för en frihamn (den första i Medelhafvet) och Ferdinand I gjorde L. till en tillflyktsort för alla förföljda (judar, protestanter m. fl.).
Livre [livör; af Lat. libra, se d. o.), franskt silfvermynt, indeladt i 20 sous (à 12 deniers). Livre tournois (tournåa; L. från Tours) var till 1795 enheten i franska myntsystemet, men utbyttes då mot franc, hvilken är något bättre, enär 80 francs = 81 livres tournois och 1 livre innehöll endast 4 4/9 gr. fint silfver (1 franc innehåller 4 1/2 gr.). Den i Paris präglade livre parisis [-si's l. si] var = 1 1/4 livre tournois. -- Såsom vigt motsvarade 1 livre 489,5 gr. Till 1839 var livre usuelle [-e'l] benämningen på 1/2 kg.
Livré (Fr. livrée, af livrer, Med. Lat. liberare, lemna, utdela), i Frankrike ursprungligen benämning på de drägter, som konungar och prinsar vid vissa tider på året fordom utdelade såsom gåfvor åt sin omgifning; tjenare-uniform.
Livö, liten ö i Limfjorden i Nörrejylland, Ålborgs amt, Slet härad, 15 km. s. v. om köpingen Lögstör. Ön hörde under medeltiden till Vitsköl kloster. Der finnes endast en gård, Livögård. E. Ebg.
Lixuri, stad å ön Kefalonia, på halfön Paliki, är säte för en katolsk biskop och hade 1879 5,818 innev. Staden förstördes af jordskalf d. 4 Febr. 1867.
Lizard head [hä'd] l. L. point [påjnt], den sydligaste punkten, af England, i grefskapet Cornwall, s. s. ö. om Landsend, under 49° 48' n. br. På udden stå tvänne fyrar, omkr. 67 m. öfver hafsytan.
Ljech (Lech), slaviskt ord, ursprungligen betecknande en större fri jordegare, var enligt en saga från 14:de årh. namnet på en af de tre bröder (Tjech, L. och Rus), hvilka drogo ut från sitt hemvist bland Tatrabergen (Karpaterna) och, en hvar på sitt håll, blefvo stamfäder för tsjecher, ljecher och ryssar. Namnet ljecher l. ljechiter, såsom beteckning för de slaviske bebyggarna af den fruktbara slätten vid Weichsel och Oder, utträngdes med tiden af den allmännare benämningen polacker.
Ljesch. Se Alessio.
Ljesna, stad i östra delen af guvern. Litaven vid Dnjeprs biflod Soza, var skådeplats för en strid mellan svenskar och ryssar d. 29 Sept. 1708. General A. L. Lewenhaupt, som med 11,000 man och stora förråd i slutet af Juni afmarscherat från Riga, öfverfölls vid L. af ryssarnas betydligt öfverlägsna härsmakt. Fem anfall af ryssarna kastades tillbaka, men efter striden måste Lewenhaupt öfvergifva sin dyrbara tross, som påtändes, och öfver ett vad öfver floden med 6,000 man söka sig väg till Karl XII. (Enligt ryska uppgifter, t. ex. hos Soloviev, 1873 års uppl., voro svenskarna 16,000, ryssarna 14,000 man starka. De förre skulle hafva förlorat 8,000 man döde och 876 sårade, de senare resp. 1,110 och 2,856 man.) C. O. N.
Ljodaháttr. Se Fornyrdalag.
Ljósvatn, sjö och gård i Bárðardal på Island, Thingö syssel, var i forntiden säte för en gode (se d. o.). Thorgeir, ljósvetningarnas gode, fick på alltinget år 1000 i uppdrag att döma mellan hedningar och kristne, och han dömde, att alla isländingar skulle antaga kristendomen. Efter L. är en bland de äldre, pålitligare ättesagorna, Ljósvetninga-saga, uppkallad. Hufvudpersonerna i densamma äro den nyssnämnde Thorgeir samt Gudmund den mäktige på Möðruvellir, hans broder Einar på Thverá och Thorkell Geitesson på Krossvik. C. R.
Ljud, fys., är den allmänna benämningen på allt, som uppfattas med hörselorganet. För att ett ljud skall uppstå, erfordras att en kropp, antingen i sin helhet eller delvis, sättes i tillräckligt hastiga och starka svängningar, s. k. vibrationer eller oscillationer, och att emellan kroppen och örat befinner sig ett elastiskt medium, i hvilket dessa vibrationer kunna
Källa: Project Runeberg ·
