Sida 81
Krup ...
gällande rättsstadgandena (Des fürstenthum Esthen ritter- und landrechte), hvilket arbete ända till 1821 förblef otryckt, men följdes vid alla estländska domstolar. Han verkställde äfven (1648) en öfversättning till tyskan af svenska lagen (Das schwedische land- und stadtrecht) hvilken öfversättning väl aldrig trycktes, men ej blef utan inverkan på rättskipningen i Estland. -- Då K:s ätt introducerades å riddarhuset (1650), ändrades hans antagna namn, von Kruus, till Krusenstjerna, emedan en ätt Cruus redan förut fanns. Sjelf skref han sig senare von Krusenstiern; hans barn kallade sig dels von Krusenstern, dels Crusenstjerna. Den nuvarande formen af ättens namn i Sverige, von Krusenstjerna, antogs först af K:s sonsons son, Maurits Adolf von K. (f. 1707, d. 1794, vice amiral 1763, uppförd å riksrådsförslag 1765 och 1769, amiral och amiralitetsråd 1771). En gren af ätten förblef bosatt i Estland (se Krusenstern) och introducerades 1746 å estländska riddarhuset.
2. Krusenstjerna, Maurits Peter von, sjömilitär, född d. 18 Jan. 1763, hette ursprungligen Grameen och var dotterson till amiralen Maurits Adolf v. K. (se under K. 1). Han blef 1779 fänrik vid amiralitetet, hade i flere år anställningar å handelsfartyg i svenska Ostindiska kompaniets tjenst, bevistade under 1790 års krigshändelser det s. k. viborgska gatloppet och var, sedan 1800, öfverstlöjtnant i armén, då han 1801 adlades och adopterades på ätten v. Krusenstjernas nummer. (En broder till K., majoren i flottorna Fredrik Vilhelm Grameen, adlades och adopterades 1805 å samma nummer.) 1803 hade K. befälet öfver en expedition, hvilken skulle blockera Tunis' hamn. 1805 blef han ledamot af Krigsvetenskapsakademien och kommendant i Karlskrona. Under 1808 års krig uppgjorde han såsom flaggkapten planen till affären vid Jungfrusund (i Åbo skärgård) natten till d. 18 Aug. S. å. utnämndes han till öfverste vid amiralitetet och öfveradjutant hos konungen samt 1809 till konteramiral. Från Juni 1809 till Aug. 1810 var han vice landshöfding på Gotland. Död på Anneberg i Värmland d. 18 Aug. 1813.
3. Krusenstjerna, Salomon Maurits von, sjömilitär, den föregåendes son, född d. 27 Nov. 1794 i Karlskrona, blef 1811 underlöjtnant vid örlogsflottan. 1814 deltog han i landstigningen på Kragerön och vid Fredriksstads intagande samt medföljde 1825 det genom den ryktbara s. k. "skeppshandeln" försålda linieskeppet "Tapperheten", då detta af K. A. B. Gyllengranat öfverfördes till Amerika. På 1830- och 1840-talet gjorde K. såsom fartygschef flere expeditioner och befordrades 1847 till kommendör. Under krigsåren 1848--49 tjenstgjorde han dels såsom fartygschef, dels såsom chef för en svensk-norsk eskader och utnämndes 1850 till konteramiral. 1853 förde han på en öfningsexpedition i Nordsjön och Östersjön en förenad svensk-norsk-dansk eskader, och under krigshändelserna i Östersjön 1854 hade K. befälet öfver en svensk-norsk eskader derstädes. 1858 blef K. befälhafvande amiral och öfverkommendant i Karlskrona. 1861 erhöll han vice amirals afsked. Död i Karlskrona d. 2 Febr. 1876.
4. Krusenstjerna, Julius Edvard von, ämbetsman, född d. 26 Sept. 1841 på Edhult i Jönköpings län, sonsons son till amiralen M. A. von K. (se K. 1), blef 1858 student i Upsala och aflade 1864 juris utriusque kandidatexamen. Han tjenstgjorde 1865--74 hufvudsakligen i Svea hofrätt, 1873--74 såsom adjungerad ledamot, var 1875--77 sekreterare i och 1877--78 ledamot af Nya lagberedningen samt blef 1879 efter hvartannat t. f. och konstituerad revisionssekreterare samt expeditionschef i Civildepartementet. I denna befattning qvarstod han -- under tiden, 1881, utnämnd till ord. revisionssekreterare -- till d. 5 Okt. 1883, då han utnämndes till konsultativt statsråd. Den 30 Nov. s. å. kallades han att öfvertaga chefskapet för Civildepartementet. K. har kontrasignerat bl. a. den nya förordn. angående patent (1884) och den nya grufvestadgan (s. å.). -- 1884 invaldes han af Värmlands läns landsting i Första kammaren.
Krusjevats, hufvudstad i en krets med samma namn i Serbien, 2 km. s. om floden Morava. Omkr. 4,000 innev. K. var en tid Serbiens hufvudstad, intogs 1428 af turkarna och återlemnades först 1833 till Serbien.
Krusjka, plur. krusjki, ryskt rymdmått för våta varor, utgör 1/400 af en botsjka (fat), 1/10 af en vedro samt motsvarar 1,23 liter.
Krusmynta, farmak., kallas en genom odling uppkommen krusbladig form af flere mynta-arter, såsom Mentha aquatica L., M. sylvestris L. och M. viridis L. De vilda mynta-arternas blad äro släta. De odlade krusmyntorna hafva starkt gropiga, skrynkliga, rundade bladskifvor med djupt inskurna tänder i kanten och bladspetsen, hvilka äro böjda upp och ned om hvarandra och sålunda bilda krusigheten. M. viridis crispa (M. crispata Schrad.) är glatt, de andra mer eller mindre håriga, M. sylvestris crispa t. o. m. hvitluden och M. aquatica crispa gråluden. Den torkade krusmyntan, Herba menthae crispae, sådan drogen förekommer å våra apotek, består af yngre stjelkar med qvarsittande, motsatta, oskaftade, krusiga blad, erhållna af den odlade M. aquatica L. De andra arterna förekomma sällan eller aldrig i Sverige. Lukten är egendomlig, beroende på en flyktig olja, som i färskt tillstånd är blekgul, men i äldre blir rödgul. Smaken är kryddartad, men tillika något sammandragande (af jerngrönskande garfsyra) och svagt bitter. Krusmynta ingår i farmakopéns fördelande kryddor (species ad fomentum resolvens) samt nyttjas ofta nog i form af infusion ("krusmynt-te") såsom väderfördelande under koliksmärtor, mest af nervsvaga personer. Krusmyntan verkar kanske mindre kraftigt än pepparmynta, som dessutom har för de fleste behagligare lukt och smak. Jfr Pepparmynta. O. T. S.
Krustiska instrument (af Grek. kruein, slå), musikt., slaginstrument. Se Instrument 1.
Krus-tåtel, bot. Se Aira.
Krut, en mekanisk blandning af salpeter, kol och svafvel, som vid beröring med en glödande
Källa: Project Runeberg ·
