Svensk Läraretidning: 1893

N:r 14

SVENSK IÄRARETIDNING.

165

Åhlström klagade nu hos domkapitlet i Strängnäs, därvid han företedde annonsen i Posttidningen m. fi. handlingar äfvensom intyg öfver af honom aflagda organistexamina inför domkyrkoorganist i Strängnäs den 13 oktober 1879 och i Visby den 12 september 1888. Kyrkorådet och församlingen åberopade i sina till domkapitlet ingifna förklaringar,

att numera aflidne kyrkoherden Vennerström utan särskildt uppdrag af församlingen kungjort läraretjänsten vid Botkyrka kyrkskola ledig på ett sätt, som stode i uppenbar strid med kyrkostämmobeslutet af den 10 sept. 1871, hvadan ansvaret härför syntes drabba prosten Vennerström eller hans rätts innehafvare, samt

att klaganden enligt kyrkostämmoprotokollet den 9 december 1877 blifvit vald allenast till skollärare.

Detta försök att vältra ansvaret öfver på en afliden man eller »hans rätts innehafvare» misslyckades emellertid fullständigt såväl hos domkapitlet som hos k. m:t. Genom utslag den 22 sistlidne oktober resolverade domkapitlet,

att då, såsom handlingarna utvisade, uti den, jämlikt Botkyrka skolråds beslut den 14 juli 1877, i Post- och Inrikes tidningar för den 26 i samma månad införda annons, hvarigenom läraretjänsten vid Botkyrka folkskola kungjorts ledig, jämväl offentligen tillkännagifvits, att klockare- och organistsysslorna vid dåvarande innehafvarens afgång komme att förenas med folkskollärarebefattningen i fråga; då vidare Botkyrka församling bland de sökande, som på grund af denna annons anmält sig, anställt val af skollärare den 9 dec. 1877 och af klockare den 15 maj 1887, genom hvilka icke öf-verklagade val församlingens kyrkostämma måste anses hafva godkänt annonsens giltighet, förty och som, så vidt handlingarna utvisade, församlingen icke beslutat, att klockarebefattningen skulle vara skild från organistbefattningen, hvadan klaganden i följd af det den 15 maj 1887 skedda val måste anses äga rätt att undfå fullmakt jämväl å organistbefattningen, profvade domkapitlet rättvist öfverklagade kyrkostämmobeslutet upphäfva, med förstän-digande för Botkyrka församling att för Åhlström utfärda fullmakt jämväl å sistnämda befattning.

Församlingen sökte häri ändring hos k. m:t. Resultatet blef följande den 10 sistlidne mars afkunnade utslag:

K. m:t har låtit handlingarna i detta mål sig föredragas; och enär den annons, på grund af hvilken Åhlström sökt och erhållit sin folkskollärarebefattning, innehållit tillkännagifvande, att organisttjänsten i församlingen skulle vid dåvarande innehafvarens afgång förenas med folkskollärarebefattningen, alltså och då, äfven om Åhlström vid den tid, då han sökte läraresysslan, icke aflagt sådan examen, som berättigar till erhållande af organistbefattning, han dock visat sig numera, då tillsättning af organisttjänsten ifrågakommit, äga behörighet till dylik tjänst, samt vid sådant förhållande måste anses berättigad erhålla den lediga organistsysslan, har k. m:t ej funnit skäl att göra ändring i det slut, domkapitlets utslag innehåller.

*

Såsom synes är k. m:ts motivering betydligt enklare än domkapitlets. Domkapitlet stödde sitt utslag bland annat därpå, att församlingen i maj 1887 valt A. till klockare. I följd häraf borde han, menade domkapitlet, äfven hafva fullmakt å organistbefattningen.

K. m:t åter lämnar detta klockare-»val» helt och hållet å sido samt förklarar kort och godt, att på grund af annonsen var A. berättigad till samtliga

tjänsterna. Den enda invändning, som med fog kunnat göras, var den, att A. icke vore kompetent till organistsysslan. Men då han, före det organisttjänsten blef ledig, förvärfvat sig dylik kompetens, förfölle äfven detta hinder.

Våra läsare torde erinra sig, att för ett par år sedan gjorde de maktägande i en församling i norra Kalmar län ett liknande försök att beröfva en lärare den klockare- och organisttjänst, hvilken han sökt och erhållit att enligt annons tillträdas vid innehafvarens afgång. Utgången blef densamma som i föreliggande fall.

Det är verkligen bedröfligt, att församlingar finnas, som söka slingra sig ifrån att gifva läraren de förmåner, som blifvit honom tillförsäkrade genom den annons, på grund af hvilken han sökt sin befattning. Det tyckes väl eljest vara en själfklar sak, att denna annons bör gälla som ett kontrakt för ej blott löntagaren utan äfven löngifvaren.

Åttonde hufvudtiteln,

innefattande anslagen till kyrka, skola m. m., har nu slutbehandlats inom statsutskottets andra utgiftsafdelning (bestående af hrr F. Boström, G. Lundeberg och friherre F. V. v. Otter från första kammaren samt Nils Petersson, 01. Jonsson och S. v. Friesen från andra kammaren). I flera viktiga punkter hafva alternativa förslag framlagts, enär första kammarens ledamöter haft en mening, andra kammarens en annan.

Skolstatistiken.

Första kammarens ledamöter hafva tillstyrkt k. m:ts proposition om anställande af en aktuarie såsom biträde vid utförande af de statistiska arbetena inom ecklesiastikdepartementet med en aflöning af 3,000 kr. Andra kammarens ledamöter vilja däremot blott lämna 1,500 kr. för aflöning af ett biträde.

Läroverksfrågan.

K. m:ts proposition om småläroverkens ombildning till samskolor har i hufvudsak tillstyrkts af afdelningshalfvan från första kammaren. Ledamöterna från andra kammaren hafva däremot funnit hrr Bergs och Hammarlunds förslag »förtjänt af synnerlig uppmärksamhet». De anse emellertid en närmare utredning behöflig, innan de återstående treklassiga läroverken och pedagogierna indragas samt s. k. mellanskolor upprättas i deras ställe, hvadan de hemställa,

»att riksdagen, ined afslag å k. m:ts förevarande framställning, må i anledning af hrr Bergs och Hammarlunds motion uti skrifvelse till konungen anhålla, det k. m:t täcktes, efter föregående utredning, taga i öfvervägande ej mindre, huruvida icke samtliga nu befintliga treklassiga allmänna läroverk och j>edagogier kunna indragas med undantag för sådana läroverk, hvilka kunna anses böra förändras till femklassiga, än äfven, huruvida icke åtgärder böra vidtagas för inrättande i de indragna läroverkens och pedagogiernas ställe af högre folkskolor, anordnade i hufvudsaklig öfverensstämmelse med af utskottet ofvan angifna grunder» (väsentligen samma grunder, som de i motionen förordade).

Hrr Zottermans, Nilsons, Restadius och Kardeils läroverksmotioner hafva enhälligt afstyrkts.

De högre folkskolorna.

Härom föreligga som bekant tre motioner. Afdelningen har ställt sig på hr Lundbergs ståndpunkt och hemställt,

att riksdagen må medgifva, »att det i riksstaten uppförda anslaget till understöd åt högre folkskolor må, enligt k. m:ts bepröfvande, användas jämväl till understöd åt högre folkskola, som upprättas i stad, där hvarken allmänt läroverk eller pedagog! finnes».

Hr Liljeholms förslag om utarbetande af en läroplan för högre folkskolan af-styrkes utan vidare.

Undervisningsmateriel.

K. m:ts proposition om anslagets höjning från 15,000 till 20,000 kr. har rönt enhälligt gillande.

Den kvinnliga slöjden.

Med anledning af hr E. Hammarlunds motion har afdelningen enhälligt tillstyrkt,

att riksdagen må i skrifvelse till konungen anhålla, det k. m:t täcktes för riksdagen framlägga förslag angående beredande af statsunderstöd för undervisning i kvinnlig slöjd vid folkskolorna äfvensom angående de villkor, som för understödets åtnjutande kunna böra fastställas.

Kofodersmotionerna

hafva remitterats till sammansatt stats-och lagutskott.

Sommarkurserna i Uppsala.

Ur bref från Uppsala till denna tidning meddelas härom ytterligare följande:

Kurserna skola icke blifva populärt vetenskapliga i vanlig mening utan strängt vetenskapliga, men taga hänsyn till åhö-rarnes underbyggnad, d. v. s. ej förutsätta mera kunskap än som skäligen kan väntas. Hvad man annars förutsätter och som behöfves för att följa med en viss kurs, meddelas i själfva kursen. Naturligtvis måste något förutsättas, minst seminariekunskaper.

Vid anmälan bör uppgifvas, hvilka serier man ämnar åhöra. Detta innebär hvarken ett tvång att ovillkorligen höra dem eller något hinder att höra andra. Men det gifver kommitterade en välkommen fingervisning. Sådana kurser, som visa sig intressera allt för få deltagare, komma att slopas.

Ingen bör eller kan vara med om alla kurserna, utan deltagarna skola efter intresse och behof välja. De böra vänja sig att ingen kan sköta flera ämnen, om man skall gå på djupet. En skollärare måste ju kunna allting, men det är stor skillnad på »kunna» och »kunna». Universitets-mässigt kan ingen studera mer än på sin höjd några få ämnen.

Naturligtvis få deltagarna resa för half biljett på statsjärnvägarna. Men kommitterade tänka åtminstone göra ett allvarligt försök att utverka än billigare villkor. Till ett sådant syfte som detta borde staten gifva fria resor åt lärare och lärarinnor vid alla skolor, som i en eller annan form hafva statsunderstöd. Skolstyrelser och