Svensk Läraretidning: 1893

314

SVENSK LÄRAEETIDNING.

N:r 26

folkskolor anställda ordinarie lärarepersonalen må för år 1894 anvisas ett belopp af 614,500 kr.

Vid föredragning af denna punkt inom kyrkofullmäktige begärdes ordet af

' förste aktuarien K. Sidenbladh, som med hänvisning till de i reservationen anförda skälen yrkade bifall till Östermalms församlings beslut. Det vore af vikt att få en bestämd norm fastslagen rörande förhållandet mellan antalet ordinarie och extra ordinarie lärare, och öfverstyrelsen tycktes själf förorda siffrorna 4:i, hvilka man alltså borde hålla på.

Redaktör E. Hammarlund ansåg, att då kyrkostämmorna med så stor enhällighet uttalat sig för öfverstyrelsens förslag, borde endast tungt vägande skäl kunna föranleda ett frånträdande af detta förslag. Men sådana skäl hade ej presterats. Tvärtom talade alla omständigheter för att tillsätta så många lärare och lärarinnor som möjligt på ordinarie stat. För 8 ä 10 år sedan var nära hälften af lärarepersonalen härstädes tillsatt på extra stat. Detta missförhållande hade under de senare åren i någon mån afhjälpts, men ännu var antalet extra lärare härstädes oproportionerligt stort i jämförelse med förhållandet i andra delar af riket. Enligt senast kända siffror utgjorde antalet extra ordinarie lärare och lärarinnor vid folkskolorna följande procent af hela antalet lärare och lärarinnor :

å landsbygden _____................ 5,6? %

i hela riket ..........___________ 10,47 »

» Göteborg .......___............... 8,88 »

» Malmö ___.............._______ 10,9 »

» Norrköping......................___ 12,5 »

Enligt f olkskoleöfverstyi elsens förslag till stat för 1894 skulle antalet blifva 19,2i % (i verkligheten för närvarande 28,5 %) och enligt Si-denbladhs reservation jämt 20 % - alltså under alla omständigheter betydligt högre än i någon annan af våra större städer.

Med fullt berättigande klagas öfver, att antalet extralärare vid de allmänna läroverken är så oproportionerligt stort. Antalet dylika lärare vid läroverken är 14,i %. Under sådana förhållanden kunde det naturligtvis icke vara rättvist att fastslå antalet extra lärare vid folkskolorna till 20 %.

Extra-läraresystemet kunde visserligen för tillfället synas billigt för skoldistrikten, men vore i längden oförmånligt. Det hade nämligen till följd, antingen att lärarne måste tjänstgöra utöfver den vanliga pensionsåldern, eller ock att kommunen nödgades gifva dem fyllnadspension. Det förra vore till skada för skolan, det senare för kommunens finanser. Tal:n yrkade på grund häraf bifall till öfverstyrelsens förslag.

Kyrkoherden A. Landquist, ledamot af folkskoleöfverstyrelsen, framhöll, att öfverstyrelsen ingalunda velat fastslå någon viss proportion mellan antalet ordinarie och extra ordinarie lärare. Att så binda sig för framtiden vore oklokt. Tal:n kunde ej rätt förstå, hvad reservanten menade med sin norm eller proportion. För en statistiker kunde det möjligen vara intressant att ha sådana »proportioner», men man kunde och borde väl taga hänsyn till föreliggande förhållanden utan att uttrycka dem i tal eller siffror, och förhållandena talade för bifall till öfverstyrelsens förslag. Rätteligen hade öfverstyrelsen bort begära anslag till 70 nya ordinarie platser, men för att slippa höja uttaxeringen hade öfverstyrelsen nöjt sig med att föreslå 40 nya platser. Såsom den föregående talaren påpekat, vore extra-läraresystemet i längden oförmånligt för kommunen, och då nu den hittillsvarande uttaxeringen medgåfve en liten förbättring, vore det alla skäl att besluta sig härför. Tal-.n yrkade alltså bifall till öfverstyrelsens förslag.

Rektor H. Hernlund utvecklade de skäl, som föranledt Östermalms församling att afvika från öfverstyrelsens förslag.

Sedan hrr Sidenbladh och Landquist ännu en gång haft ordet, bifölls Öfverstyrelsens förslag utan votering.

På grund häraf godkändes äfven öfver-styrelsens förslag angående den extra ordinarie lärarepersonalen.

Enär nuvarande folkskoleinspektören härstädes den l inst. november innehaft sin befattning under fem år, hemställde öfverstyrelsen, att hans lön måtte höjas med 500 kr. och att sålunda »till lön åt inspektor i 1894 års stat anvisas ett belopp af 7,000 kr.»

På yrkande af statskommissarien P. Samzelius, häradshöfding P. R. Rabe m. fi. godkände kyrkofullmäktige förslaget enligt den formulering Storkyrkoförsamlingen gifvit det eller:

att till lön åt folkskoleinspektören i 1894; års stat anvisas ett belopp af 6,500 kr. och dessutom 500 kr. såsom personligt lönetillägg åt nuvarande inspektören, under förutsättning att han kommer att fortfarande tjänstgöra under år 1894.

Full ansvarsfrihet beviljades folkskoleöfverstyrelsen för 1892 års räkenskaper och förvaltning.

Kloekarefullmakterna. Från domkapitlen i Göteborg, Linköping och Västerås har justitieombudsmannen nu erhållit svar på sin till dem framställda fråga, om fullmakter fortfarande utfärdas till klockarne inom hvart och ett af de tre stiften, och i så fall på grund af hvilken författning detta sker.

Göteborgs domkapitel har förklarat, att det äfven efter 1879 icke tagit någon befattning med fullmakter för klockare, samt att domkapitlet icke känner någon författning, på grund af hvilken det kunde åligga domkapitlet att utfärda sådana fullmakter, hvilka för öfrigt numera ej heller stäm-pelbeläggas genom domkapitelsexpeditionen.

Linköpings domkapitel har svarat, att då sådana fullmakter begäras af vederbörande, utfärdas de fortfarande af domkapitlet och beläggas med stämpel och lösen i enlighet med de grunder, som gälla med afseende å fullmakt. Såsom grund för detta förfarande åberopar domkapitlet dels § 23 i en den 28 februari 1846 utfärdad »Ordning för kyrkobetjäningen i Linköpings stift», dels ett kungl, bref af den 19 april 1877, enligt hvilket k. m:t för ett särskildt fall förordnat om utfärdande af fullmakt för en klockare och organist. Denne hade begärt men förvägrats domkapitlets fullmakt, ty han hade visserligen aflagt organistexamen inför domkyrkoorganisten i Uppsala, men icke inför musikaliska akademien, stiftets domkyrkoorganist eller rector cantus eller af domkapitlet förordnad person; k. m:ts beslut härvid innebar således en dispens(?).

I Västerås stift utfärdas klockarefullmakter blott undantagsvis (17 gånger på de senaste tio åren) och på pastors begäran, men beläggas då med stämpel och lösen liksom fullmakter för ecklesiastika befattningar. Man stöder sig därvid dels på gammal häfd, dels på § 8 i k. kungörelsen den 22 okt. 1880.

Af Sveriges allmänna folkskollärareförenings småskrifter har i dagarna n:r 3 utkommit. Den utgör en studie af hr K. E. Lidholm öfver folkskollä-

rareutbildningen i England. Denna studie, hvilken är grundad på författarens egna iakttagelser och undersökningar, följer den blifvande läraren på hans första steg på skollärarebanan sorn »försökskandidat» genom de olika utvecklingsstadierna »lärareelev», »seminarieelev» och »proftjänst-görande», intill dess han erhåller diplom som »själfständig lärare».

Häftet är utsändt till de föreningsmedlemmar, som under förra året erlagt en prenumerationsafgift af 25 öre.

Helsingborgs skolråd låter ånyo tala om Sig. Nyligen ledigannonserades två ordinarie folkskollärarinneplatser i Helsingborg. Till befattningarna anmälde sig 11 sökande, däribland de två lärarinnor, som på förordnande uppehöllo platserna i fråga, nämligen fröknarna Hildur Möller och Hulda Broddén. Dessa hade - enligt hvad det uppgifves - af ren försiktighet formulerat sina ansökningar så, att de ej borde kunna uppföras på förslag till samma plats. Icke desto mindre uppförde skolrådets majoritet på det ena förslaget tre främmande lärarinnor och på det andra förslaget de två vikarierna jämte en lärarinna från annan ort. Härigenom beröfvades kyrkostämman möjlighet att välja mera än en af de två omtyckta vikarierna.

Val förrättades å kyrkostämma den 19 d:s. Härvid framställdes skarpa anmärkningar mot skolrådet för dess förfarande. Det kom därvid i dagen att skolrådets majoritet utgjorts af fyra ledamöter (däribland förre Öfverläraren J. Ljungh) jämte den nye skolrådsordföranden. Mot de upprättade förslagen hade fem ledamöter röstat (bland dem en läroverksadjunkt och en stadskomminister).

Enligt hvad det antogs var meningen med förslagen att utesluta fröken Broddén från den sökta platsen. Fröken Möller hade emellertid till stämman insändt en skrifvelse, i hvilken hon på grund af det sätt, hvarpå förslagen blifvit upprättade, afstod från sin utsikt att blifva vald till förmån för sin kamrat. De ädla och högsinta motiv, som lågo till grund för skrifvelsen; väckte allmän genklang. Enhälligt och med acklamation blef därpå fröken Hulda Broddén (dotter till folkskollärareveteranen Broddén i Örebro) vald till den ena af platserna.

Reformer i folkskoleväsendet påyrkas af prästerskapet. Till Svensk Läraretidning skrifves: Vid Aska, Dals, Göstrings och Lysings kontrakts prästkonvent i Ödeshög den 19 dennes dryftades bland annat frågan: »Äro de 14 millioner kronor, som årligen utgå till bestridande af folkundervisningen i riket, väl använda penningar ?»

Inledaren, kontraktsprosten Håhl, förklarade sig vara ej en fiende till utan en varm vän af folkskolan. Under diskussionen betonades starkt folkskolans uppfostrande betydelse, men att undervisningen mångenstädes vore för mycket riktad på det reala, under det att den intellektuella utbildningen hos barnen försummades. Äfvenså framhölls, att bristen på tillräcklig