Sida 399
1893-08-16
N:r 33
SVENSK LÄRAEETIDNING,
399
lärarinnan Stina Quint i Arnö, hvars resolutionsförslag antogs med ett par ändringar och tillägg af folkhögskoleföreståndaren H. Odhner och folkskollärarinnan Adéle Vetterlind. Resolutionen erhöll följande lydelse:
1. Kristendomen i småskolan bör, på grund af barnens oförmåga att på detta stadium tillgodogöra sig undervisningen i detta ämne, ej behandlas som kunskapsämne, utan bör undervisningen i detsamma ske med uteslutande syftemål att genom det påverka barnens hjärta och känsla.
2. Kristendomsundervisningen i småskolans båda årsklasser bör därför uteslutande ske genom muntligt meddelande af undervisaren5 således ej med begagnande af läroböcker och hemläxor.
3. Vid den första framställningen af Kristus bör en totalbild af honom gifvas genom att under första lektionen i några korta drag skildra honom från hans födelse till hans himmelsfärd, detta på det att intrycket af hans personlighet må bli mera helt och starkt, och ett lefvande intresse för honom hos barnen därigenom väckas.
4. Kristendomsundervisningen i småskolan bör i allmänhet ej utsträckas öfver '/2 timme om dagen.
5. Därjämte uttalar mötet såsom önskningsmål, att examen i kristendomskunskap i småskolan antingen borttages eller sker under sådan form, att ämnets särskilda ställning bland öfriga klart inses.
Tolfte frågan, om småskolepersonalens rättsliga ställning, inleddes af småskollärarinnan Hanna Jönsson och erhöll på förslag af folkskolläraren K. Åkesson följande svar:
Afdelningen hemställer till mötet, att detta måtte uppdraga åt sin bestyrelse att å mötets vägnar ingå till k. m:t med anhållan, att k. m:t täcktes vidtaga åtgärder för sådana ändringar i folkskolestadgans bestämmelser rörande tillsättning och afskedande af lärare och lärarinnor vid småskolor och mindre folkskolor samt andra med småskolans lärarepersonal likställda lärare och lärarinnor, att dessa i fråga om tillsättning och afskedande måtte i möjligaste mån blifva likställda med folkskolans lärarepersonal.
Vid allmänna sammanträdet följande dag erhöll bestyreisen det i resolutionen omnämda uppdraget.
Trettonde frågan, om välgörenhet mot fattiga skolbarn, hade till inledare förste läraren Ä. Lydén i Malmö. På förslag af folkskolläraren Joh. Ohlander i Göteborg gjordes följande uttalande (tredje punkten antogs på yrkande af hr J. A. Fridén i Örebro):
Den välgörenhet, som icke blott i materielt utan äfven i moraliskt afseende verkar förbättrande, är den mest uppfostrande och därför den mest praktiska.
Sådana välgörenhetsformer, som ställas i sammanhang med nyttigt arbete i och utom skolan, förtjäna därför i främsta rummet beaktande och tillämpning.
Särskildt under perioder af arbetslöshet är välgörenheten i form af gratisbespisning för de fattigas barn att förorda.
Fjortonde frågan, om undervisning i tyska språket vid seminarierna, inleddes af folkskolläraren J. Franzén i Lund. Hans resolutionsförslag antogs oförändradt och lydde sålunda:
Då folkskolans ständiga utveckling med nödvändighet förutsätter lärarens ständiga fortbildning ;
då denna fortbildning väsentligen måste bestå i tillägnandet af allt rationellare undervisnings- och uppfostringsmetoder;
då för detta ändamål erfordras dels egna iakttagelser under skolarbetet, dels kännedom om de rön, som göras af andra lärare, dels vidgade psykologiska insikter;
då för inhämtande af kunskap om de pedagogiska erfarenheter, som blifvit gjorda i främmande länder, samt för ett framgångsrikt bedrifvande af psykologiska studier den skandinaviska litteraturen är otillräcklig, under det den tyska däremot är i synnerlig grad ägnad att fylla behofvet;
då kunskap i tyska språket således är ett det viktigaste medel till lärarens fortbildning;
då tyska språkets införande vid seminarierna dessutom skulle öfva ett gynnsamt inflytande på modersmålets studium;
dä slutligen tyska språket kan vid seminarierna införas utan ökade kostnader å statens sida, utan ökad tjänstgöring för seminariernas lärare och utan förlängning af seminarieelevernas studietid:
så anser mötet, att en begynnelsekurs i tyska språket bör införas vid våra folkskollärareseminarier.
Femtonde frågan, om samverkan mellan folkskolan och arbetsgifvarne vid minderårigas anställning, inleddes af folkskolläraren Joh. Ohlander i Göteborg, på hvars förslag frågan erhöll följande svar:
!. En allmännare samverkan mellan folkskolan och minderårigas arbetsgifvare skulle icke blott medföra fördelar åt yrkesidkarne utan äfven vara af uppfostrande betydelse för ungdomen.
Därigenom skulle ungdomens uppfostran tillföras ökadt intresse från hemmens och yrkenas sida;
därigenom skulle hos skolans lärjungar den uppfattningen allt mer befästas, att deras uppförande, flit och framsteg under skoltiden inverkade på deras framtida lycka och lefnadsställning;
därigenom skulle valet af sysselsättning blifva bättre afpassadt efter ungdomens lämplighet för densamma;
och skulle alltså denna samverkan innebära ett kraftigt medel till befordrande af ungdomens goda seder, arbetsamhet och arbetsduglighet samt i sin mån motverka dagdrifveri, sköteslöshet och misslyckade yrkesval.
2. I syfte, att arbetsgifvare vid anställandet af minderåriga mera allmänt måtte taga tillbörlig hänsyn såväl till den sökandes afgångsbetyg som till öfriga upplysningar, vederbörande lärare eller lärarinna vore i tillfälle att lämna rörande tjänstsökandes lämplighet, synes ändamålsenligt,
att vederbörande skolmyndighet eller lärare särskildt i städer och industrisamhällen fäste arbetsgifvarnes uppmärksamhet på det förmånliga uti att hänvända sig till skolan vid behof af minderåriga biträden; samt
att afgångsbetygen för att mera nöjaktigt kunna förmedla en sådan samverkan affatta-des efter ett för hela riket gemensamt formulär.
Samkväm och utfärder.
Första mötesdagens afton var anordnad gemensam fest i Slottsskogen. I denna deltogo omkring 1,200 personer. Efter en enkel smörgåssupé följde åtskilliga tal och sånger. Först sjöngs folksången »Du gamla, du friska.» Därpå höll mötets ordförande professor Ernst Carlson ett högstämdt tal för fosterlandet och dess främste representant, konungen. Talet följdes af kungshymnen. Borgmästaren Svanberg hälsade i samhällets namn deltagarne välkomna till Göteborg. Talet besvarades af förste läraren J. G. Söderberg. D:r J. M. Ambrosius talade varmt och kraftigt för svenska folkskolan och Öfverläraren Joh. Johansson för sammanslutningstanken. Hr Parman från Norge framförde en hälsning från
broderlandet (följd af sången »Ja, vi els-ker»). Slutligen talade hr Fridtjuv Berg entusiastiskt för svenska folket, hvars tjänare vi lärare äro. Efter det hr E. Hammarlund utbragt ett lefve för Göteborgs samhälle, afslöts festen därmed, att samtliga de närvarande enstämmigt afsjöngo folksången »Du gamla, du friska.»
Andra mötesdagens eftermiddag skedde gemensam utfärd med fyra ångbåtar till skärgården. Man landsteg vid Styrsö hafs-bad, där mötesdeltagarne badade, afåto en supé o. s. v. Såväl under fram- som återresan sjöngos enstämmigt en mängd sånger.
Sista mötesdagens eftermiddag gafs orgelkonsert i domkyrkan för mötesdeltagarne, som därvid blefvo i tillfälle höra fröken Elfrida Andrées mästerliga orgelföredrag.
Hälsningstelegram afsändes första mötesdagen till konungen och till Danmarks Leererforenings samtidigt pågående skolmöte i Köpenhamn. Svarstelegram ingingo följande dag.
Nästa möte,
En beredning tillsattes första dagen för afgifvande af förslag rörande nästa allmänna svenska folkskolläraremöte. Beredningen bestod af följande 12 folkskollärare från landets olika delar:
Hjalmar Berg i Stockholm, A. Bergman i Dannemora, B. J. Landegren i Eskilstuna, A. Smedberg i Norrköping, P. Borgh i Lekaryd, J. A. Petersson i Kronobäck, A. Rosvall i Es-kelhem, N. Lundahl i Lund, G. J. Gardell i Göteborg, A. Selander i Floby, O. E. Lundén i Sundsby och A. G. Tydén i Gisslarbo.
Enhälligt hade beredningen hemställt, att nästa möte måtte hållas i Norrköping sommaren 1898, och att åt centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärareförening måtte uppdragas att i samråd med Norrköpings folkskollärareförening utse bestyrelse för mötet. Utan ringaste meningsskiljaktighet godkände mötet detta förslag. På hemställan af folkskoleinspektören d:r I. A. Lyttkens gjordes härtill det tillägget, att om Norrköpings folkskollärareförening skulle finna det omöjligt att mottijtga mötet i Norrköping, centralstyrelsen skulle äga utse annan lämplig plats för mötets hållande.
Mötets afslutande.
Sedan samtliga frågorna voro behandlade, höll ordföranden professor Ernst Carlson följande högstämda afslutningstal:
Mötets snabba stunder hasta till slut. Våra förhandlingar, de allmänna såväl som de enskilda, skola snart vara ett minne blott, men ett godt och upplyftande minne, som vi taga med oss hem, då vi nu gå att återvända hvar och en till sin gärning i hvardagslifvets enahanda.
Innan vi skiljas, återstår emellertid för mig såsom mötets ordförande en kär plikt att fullgöra, nämligen att hembära vår tacksamhet till dem, som mer än andra bidragit att höja tref-naden och lifvet i vår samvaro. Först och främst vänder jag mig då till mötesbestyrelsen, som på ett förträffligt sätt sörjt för de förberedande åtgärderna för mötet. Inför denna församling behöfver jag ej vidlyftigt framhålla vikten/ och värdet af god preparation; vid undervisningen, liksom öfver hufvud taget vid hvarje företag i lifvet, som skall räkna på framgång, är detta en hufvudsak. Mötesbestyrelsen har visat sig till fullo uppskatta bety-
Källa: Project Runeberg ·