Svensk Läraretidning: 1893

N:r 33

SVENSK LIKARETIDNING.

401

möten, men i hög grad stämningsfulla. Härtill bidrog ganska väsentligt den enstämmiga sången - på sätt och vis en nyhet vid de allmänna folkskolläraremötena. Unison sång förekom dessutom ganska flitigt mellan förhandlingarna. För hvar dag som gick tog sången större fart och gick med bättre lif - ett godt omen för kommande möten.

Mötet karakteriserades för öfrigt på ett särdeles lyckligt sätt af ordföranden i det afslutningstal, som återgifves här

ofvan.

*

Elfte allmänna svenska folkollärare-mötet är nu ett minne blott, men ett minne, som helt visst sent om någonsin skall förblekna hos dem, som hade nöjet däri deltaga.

En prickning

fick onekligen det allmänna folkskolläraremötet af statskyrkans främste representant på mötesplatsen, biskop E. H. Rodhe. Då vi i föregående nummer om-nämde, att han återtagit sitt löfte om inledningspredikan för mötet, ansågo vi det endast som en långt drifven misstänksamhet att tro, det hr biskopen nekat att predika i själfva domkyrkan, därför att mötet sedan skulle hållas i en lokal, som visserligen var den enda möjliga, men sorn hade det felet att vid andra tillfällen användas till religiösa sammankomster och andaktsöfningar.

Ty värr misstogo vi oss. Det förhåller sig verkligen så, att då biskopen erfor, att mötet måste hållas i Betlehemskyrkan, ville han ej i sin egen domkyrka förkunna Guds ord för deltagarne i detta möte.

Bland rnötesmedlemmarne voro väl omkring 1,500 lärare eller lärarinnor, som hafva sig ålagdt att undervisa i kristendomskunskap i folkskolan, en omständighet, som väl borde innebära någon anledning att taga vara på ett tillfälle som det hr biskopen erbjudna.

I sitt herdabref för fem år tillbaka klagar biskop Rodhe: »Med detta» (lärarens inflytande öfver ungdomen) »för ögonen kunna vi ej annat än med djupt vemod se, hurusom ganska många af vårt lands folkskollärare omfattat åskådningar, hvilka åtminstone i sin konsekvens gå ut på ett nedbrytande af kristliga sanningar och ordningar, och hurusom ännu flera slutit sig till de subjektivistiska riktningar, från hvilka så stor fara hotar vår lutherska kyrka.»

Äfvenledes vid kyrkomötet för fem år sedan klagades bittert öfver folkskollärarnes okyrklighet. Och det skulle, sedan vi sett, huru långt en af kyrkans ledande män kan gå i mekanisk uppfattning af sin ställning, ej förvåna, om vid det snart sammanträdande kyrkomötet motion väcktes i syfte att förbjuda skol-mötens hållande i lokaler sådana som Blasieholmskyrkan i Stockholm och Betlehemskyrkan i Göteborg. Måhända kunna i väggarna till dessa samlingsrum hafva gömt sig falska läror!

Det är oss icke svårt att fatta också det vemod, med hvilket statskyrkans många vänner inom lärarekåren bevittna ett sådant förväxlande af hufvudsak och bisak.

Rätt många af statskyrkans präster vågade emellertid icke blott infinna sig utan äfven medverka vid mötet. Undervisningsväsendets särskilde vårdare i vårt land, ecklesiastikministern, öfvervar en stor del af mötets förhandlingar, och ett af mötets allra sista beslut var att uttrycka ett tack till Betlehemskyrkans styrelse, en tacksamhet som för öfrigt i afskedets stund hjärtligt tolkades af en bland statskyrkans präster.

»Prickningen» torde härmed kunna anses åtminstone mildrad.

Väl sedda

voro lärare och lärarinnor i Göteborg i förra veckan. I Göteborgstidningen Förpostens Amanda-bref yttras härom följande vänliga ord:

»Då vi gått och betraktat dessa lärare och lärarinnor några dagar och känna igen deras anleten, när vi möta dem, så tycka vi nästan, att vi hålla af dem som gamla goda vänner, om hvilka vi veta, att ur deras skolor och uppfostringsanstalter är det, som det kommande Sverige skall gå, som de kommande släktena skola föra med sig ut i lifvet sina respektiva små kunskapsförråd, men hvad mer är sin daning, sin väckelse i riktning att bli - hvad man säger - folk och skapliga medborgareämnen. Och med tanken därpå är det, som vi lyfta på hatten för samtliga deltagarne i elfte svenska läraremötet.»

För första gången

vid ett allmänt svenskt folkskolläraremöte har en kvinna fungerat som ordförande. Den äran tillkom i onsdags Sveriges andra kvinnliga skolrådsledamot fröken Eva Rodhe i Göteborg.

För godt pris

kunna intresserade lärare och lärarinnor äfvensom öfriga skolvänner få en tillförlitlig redogörelse för förra veckans märkliga och vällyckade folkskolläraremöte. Enligt hvad vi erfarit, hafva också redan öfver 600 subskribenter antecknat sig. Se vidare meddelandet härom på annat ställe i dagens nummer!

Tjänsteårsberäkning'. Folkskollärarinnan i Brunskogs församling, Värmlands län, Sofia Helling hade hos k. m:t anhållit, att hon måtte fä såsom ordinarie tjänsteår räkna den tid, hvarunder hon från midten af juni 1873 till den 29 okt. 1877 haft anställning såsom lärarinna vid Borgviks aktiebolags enskilda skola inom nämda församling.

Då, enligt hvad af handlingarna fram-ginge, ifrågavarande skola, jämväl innan densamma upptagits som en församlingens skola, meddelat undervisning åt alla till Brunsbergs Skolrote hörande barn i samt-

liga till folkskolan hörande läroämnen, och skolan under den ifrågavarande tiden stått under skolrådets tillsyn och varit underkastad inspektion af vederbörande folkskoleinspektör, samt då sökanden för sin tjänstgöring blifvit väl vitsordad, hemställde direktionen för folkskollärarnes pensionsinrättning om bifall till ansökningen, dock under villkor att behöriga pensionsafgifter för tjänsten erläggas äfven för de år, under hvilka sådan afgift ej blifvit erlagd.

K. m:t har den 21 sistlidne juli till denna ansökning lämnat bifall.

- Däremot har k. m:t samma dag med stöd af bestämmelserna i pensionsregle-rnentet afslagit en af folkskolläraren i Sköldinge församling, Södm., G. Kahlson gjord ansökning att få såsom ordinarie tjänsteår räkna tiden från den 21 juni 1868 till och med juni månad 1873, under hvilken tid han tjänstgjort som e. o. lärare i Vallentuna församling af Stockholms län.

Slöjdskola och fortsättningsskola indragna. Fjelie församling i Malmöhus län antog den 23 oktober 1892 utgiftsstat för församlingens skolor, däri bestämdes, att läraren E. Rydén skulle under år 1893 för undervisning i slöjd åtnjuta 75 kr. och likaledes för undervisning i fortsättningsskola 75 kr. Den 20 december samma år beslöt församlingen å kyrkostämma, att nämda skolor skulle från och med år 1893 indragas. Häröfver klagade läraren hos domkapitlet i Lund under anförande däraf, att Upphäfvandet af det laga kraftvunna kyrkostämmobeslut öfverskrede församlingens befogenhet och kränkte klagandens rätt.

Domkapitlets utslag af den 17 sistlidne maj är af denna lydelse:

Då vid det förhållande, att församlingen i den godkända utgiftsstaten för församlingens skolor för år 1893 redan uppfört ersättning åt Rydén för undervisning i församlingens fortsättningsskola och slöjdskola, Rydén måste anses hafva blifvit till lärare i nämda skolor äfven för sagda år antagen med rätt att i sådan egenskap uppbära särskild ersättning, församlingen genom sitt beslut att tills vidare från och med år 1893 indraga nämda skolor kränkt Rydéns enskilda rätt, pröfvar domkapitlet rättvist att förbjuda verkställighet af kyrkostämmans öfverklagade beslut.

K. m:t har på häröfver af församlingen anförda besvär den 28 sistlidne juli låtit sig handlingarna i detta mål föredragas och därvid, enär församlingen måste anses hafva ägt rätt att på sätt som skett besluta om indragning af omförmälda skolor, funnit skäligt upphäfva domkapitlets öfverklagade beslut.

Sommarkurserna i Uppsala togo sin början i måndags kl. l e. m. i universitetets aula. Sedan den talrika församlingen enstämmigt afsjungit »Du gamla, du friska, du fjällhöga nord», inleddes det nya bildningsföretaget genom ett med spänd uppmärksamhet åhördt föredrag af professor Fritiof Holmgren, i stora drag gifvande en öfversikt af kulturutvecklingen och vetenskapens betydelse såsom medel härför. Icke minst för uppfostrare vore vetenska-