Sida 478
Holmqvistska skriftmetoden
6
Jämföra vi nu stora E å tab. 19 med stora X! i :»Ett* å tab. 25, så finna vi, att begynnelsesvängen å tab. 19 är mer än dubbelt så stor som samma sväng å nämnda bokstaf på teb. 25. Om proportionerna hade varit nöjaktiga, som de enligt vår mening alltid böra vara å en förskrift, så borde det första JSets (tab. 19) så väl höjd som öfriga delar varit mer än dubbelt så stora som det andra Urets (tab. 25).
Vi hafva sålunda i fråga om den enda bokstafven JB upp-tisat elfva olika afvikelser från konstruktionsformerna, rnen summan är ändock icke nog, såsom kan synas af tab. 25, ehuru vi icke vilja trötta läsaren med flera detaljer om herr H:s oefterrättlighet i denna punkt. Då herr H. måste förutsättas hafva själf läst korrekturet och icke öfverlämnat sitt arbete åt den i ämnet främmande litografens godtycke, måste orsaken härtill ligga i den klena och sväfvande konstruktionen, som till den grad saknar medel till kontroll, att icke ens konstruktören själf äger förmågan att korrekt följa sin s. k. metodik. Men då detta visar sig vara omöjligt för herr Holmqvist i hans egen förskrift, typen för hans metodik, hur kan någon då begära, dels att barnen skola kunna tillämpa de lagar han uppställt, dels att läraren skall kunna kontrollera och för barnet be-gripliggöra afvikelserna?
Efter hvad vi här ofvan ådagalagt, må det vara oss förunnadt att förbigå de Holmqvistska ovalerna och böjningarna i både stora och lilla alfabetet, hvarpå vi ej vilja spilla några ord, emedan vi anse dem vara under all kritik, omöjliga att bestämma och helt och hållet lämnade åt hvars och ens godtycke.
Att herr Holmqvist icke besitter den goda egenskapen att stå vid hvad han sagt och utföra hvad han lärt, bevisas för öfrigt däraf, att han öfverflyttar sina motsägelser och inkonsekvenser från sin egen metodik till själfva förhandlingarna vid de offentliga läraremötena. Sålunda, då han vid sist förflutna allmänna svenska folkskolelärareinötet i Göteborg i medio af Augusti fått tillstånd att inleda skrifundervisningsfrågan, voro några af de viktigaste punkterna i det resolutionsförslag, som h$n framlade, alldeles stridande mot hans egna resonnernanger och föreskrifter i metodiken. Ehuru han i densamma (sid. 4) yttrat: »Vid uppfostran och undervisning har alltid konsekvens
varit en af de främsta grundsatserna......Nödvändigt är
därför, att den grundläggande undervisningen handhafves efter just samma principer, som skola följas under ämnets fortgång» (kursiveringen af oss); så föreslog han mötet att uttala den åsikt, att under första undervisningsåret man mera bror lägga sig vinn om, att barnen skrifva stora bokstafsformer, men fästa mindre afseende vid det korrekta utförandet, med andra ord tillåta barpen göra afvikelser från förskriften, skrifva sina bokstäfver s|arfvigi Är detta att handhafva den grundläggande undervisningen med samma konsekvens, som bör följas vid all undervisning?
Ingen har på vissa ställen i sin metodik yttrat sig skarpare mot tryckningen i bokstäfverna än herr Holmqvist. Så säger han (sid. 2): »Det är ett kändt sakförhållande, att man i allmänhet vid rask-skrifning ej ger sig tid att däråt ägna någon uppmärksamhet, likasom att skrifningen varder mera tröttande, när korrekt tryckning skall iakttagas. För handstilen är tryckningen sålunda ingenting hufvudsakligt och kan endast vara fullt lämplig vi
Källa: Project Runeberg ·