Sida 50
1893-02-01
50
SVENSK LÄEAEETIDNING.
utredning kassans förpliktelser beräknats till allt för höga belopp. *
Den senast afgifna revisionsberättelsen för änke- och pupillkassan (omfattande åren 1888-90) gifver oss anledning att påkalla riksdagens förnyade uppmärksamhet för denna fråga.
I nämda revisionsberättelse föreslås nämligen, att k. m:t täcktes föranstalta om en noggrann utredning af folkskollärarnes änke* och pupillkassas ställning i försäkrings- tekniskt hänseende.
På tal härom heter det i revisionsberättelsen bland annat:
»Det torde vara klart, att det för kassans delägare är af största vikt att erhålla kännedom om kassans verkliga ställning med afseende på dess förpliktelser och dess påräkne-liga inkomster, så att icke dem ovetande flera 10,000-tal kronor årligen kunna ändamålslöst samlas i kassan, under det änkorna i ett stort antal fall måste åtnöja sig med ett så knappt årligt understöd som 80, 100 eller 120 kronor.»
Ehuru såväl kassans direktion som ock inspektören öfver rikets försäkringsanstalter professor A. Lindstedt tillstyrkt den begärda utredningen, beslöt k. m:t den 10 juni 1892, att »den af revisorerna väckta frågan om anställande af en utredning af kassans ställning i försäkrings-tekniskt hänseende tills vidare bör anstå».
Professor Lindstedt hade i sitt utlåtande bland annat anfört: »Utan att direkt påstå att kassans ställning vore så fördelaktig, att förbättringar i de nuvarande pen-sioWiillkoren kunde ernås, synas dock de af revisorerna anförda siffror och skäl hänvisa på en sådan möjlighet.» Och enligt en af honom gjord öfverslagsberäk-ning skulle kassan vid 1890 års slut haft ett kapitalöfverskott af nära en million kronor, men, tillägger professor Lindstedt, resultatet är »högligen osäkert».
Huru osäkra dessa beräkningar än varit, tyda de dock därpå, att en möjlighet finnes, att delägarnes villkor kunna förbättras, hvadan en fullständig utredning härom torde nu, sedan kassan verkat i 17 års tid, vara på sin plats. #
Förutom en utredning af kassans ställning i syfte att om möjligt vinna en allmän förbättring i delägarnes villkor, hade de senaste revisorerna därjämte framställt ett förslag, som synes oss särdeles beak-tansvärdt. Det gick ut på att höja pensionen för de änkor och barn, hvilkas pension beräknats efter lägre belopp än 700 kronors delaktighet. Härom yttra revisorerna i sin den 18 augusti 1891 afgifna berättelse:
^>Under förutsättning af Eders kungl. maj:ts nådiga bifall till riksdagens i en föregående punkt omnämda framställning*, komma alla änkor efter i tjänst varande lärare, hvilka från och med 1892 pensioneras, att för egen del erhålla minst 140 kr. årligen. Däremot bibehålles naturligtvis pensionen oförändrad för de redan pensionerade änkorna och kan blifva mindre än 140 kr. för de änkor efter pensionerade folkskollärare, hvilka hädanefter erhålla
* Detta bifall lämnades genom utfärdandet af k. kungörelsen den 5 oktober 1891.
pension. Vid 1890 års slut funnos 20 pensionerade änkor, hvilka för egen del erhöllo blott 80 kr., 12 änkor, som för egen del erhöllo blott 100 kr., och 234 änkor, som för egen del erhöllo blott 120 kr., men då dessa änkepensioner synas revisorerna vara med hänsyn till nuvarande lefnadskostnader ytterst knappt tilltagna, hemställa de, att om kassans tillgångar sådant medgifva, minimipensionen för ensam änka måtte bestämmas till 140 kr. och för änka med barn eller endast barn i proportion härtill. Till § 21 skulle således göras ett tillägg af ungefär följande lydelse:
Öfvergå ngsstaaga nde. För de änkor med eller utan barn, som erhållit eller framdeles komma att erhålla pension efter ett delaktighetsbelopp understigande 700 kr., beräknas pensionernas storlek från och med den l januari 1892 som om delaktighetsbeloppet varit 700 kr.; och ett liknande tillägg borde göras till § 22. Den årliga kostnaden för den föreslagna höjningen af de lägre pensionerna skulle enligt revisorernas beräkning till en början uppgå till omkring 8,000 kr., under de närmast följande åren möjligen något litet ökas, men sedan småningom år från år minskas.»
Revisorerna voro af den åsikt, att denna lilla förhöjning skulle kunna beviljas, äfven innan den af dem föreslagna noggranna utredningen af kassans ställning afslutats.
K. m:t beslöt emellertid den 10 sistlidne juni, att framställningen icke skulle föranleda någon åtgärd.
Då sålunda revisorernas förslag i här omnämda två punkter af k. m:t för närvarande lämnats utan afseende, men det synes vara ganska visst, att kassans ställning är sådan, att förbättringar i de nuvarande pensionsvillkoren kunna ernås, drista vi påkalla riksdagens uppmärksamhet för denna angelägenhet.
De önskningsmål, som för närvarande härvidlag må uppställas, torde böra inskränkas till följande tvänne:
1) att minimipensionen höjes till belopp, motsvarande 700 kronors delaktighet;
2) att en allmän förhöjning i pensionsbeloppet äger rum enligt följande grunder:
för ensam änka......... från 20 till 25 procent
» änka med barn ... * 30 » 37'/2 »
» ett ensamt barn ... » 10 » 12'/2 »
» två eller flera barn » 20 » 25 »
Härigenom skulle alltså ensam änka erhålla en pension af minst 175 kr. och änka med barn minst 263 kr.
Förverkligandet af det förra önskemålet skulle, såsom revisorerna framhållit, medföra en ökad utgift af omkring 8,000 kr. Den senare reformen skulle vålla en förhöjning i pensionsutgifterna med en fjärdedel - alltså för närvarande omkring 15,000 kr.
Då vi emellertid hålla före, att en utredning under alla omständigheter bör föregå så den ena som den andra förändringen i reglementet, få vi nu endast hemställa,
att riksdagen måtte i skrifvelse till k. m:t anhålla, att k. m:t täcktes låta utreda, huruvida - utan höjning af vare sig statsbidraget eller delägarnes afgifter - en sådan förbättring i de nuvarande pensionsvillkoren i folkskollärarnes änke-och pupilikassa må kunna äga rum, att dels de lägsta pensionerna beräknas efter
belopp, motsvarande 700 kronors delaktighet, dels samtliga pensioner utgå med högre procent af delaktighetsbeloppet, än hvad nu är fallet, samt att k. m:t ville till riksdagen inkomma med det förslag, hvartill utredningen kan föranleda.
Stockholm den 28 januari 1893. Emil Hammarlund. Fridtjuv Berg. A. F. Liljeholm. N. Rosengren. J. Andersson E. Fredholm
i Lysvik. i Saleby.
O. V. Svensson. J. Nordin.
Joh. Nydahl.
FÖR DAGEN.
Småläroverkens indragning,
Deras ersättande med praktiska Öfverbyggnader på folkskolan.
Med anledning af den nu för riksdagen framlagda regeringspropositionen om småläroverkens utvidgning m. m. hafva hrr Fridtjuv Berg och E. Hammarlund i en sistlidne lördag inom andra kammaren väckt motion i stället föreslagit småläroverkens fullständiga indragning samt deras ersättande med praktiska Öfverbyggnader på folkskolan. Motionen afslutas med följande yrkande:
att riksdagen, med förkastande af nu framlagda regeringsproposition om vissa treklassiga allmänna läroverks utvidgande, måtte för sin del. besluta,
dels att samtliga ännu bibehållna treklassiga läroverk samt två- och enklassiga pedagogier inom den l juli 1895 helt och hållet indragas,
dels att i deras ställe upprättas ett nytt slags undervisningsanstalter, utgörande praktiska Öfverbyggnader på folkskolan (»realskolor», »mellanskolor», »borgareskolor»), anordnade enligt följande grunder:
1. Dessa skolors syfte bör vara att tillgodose de lärjungars bildningsbehof, hvilka vid 15-16 års ålder skola utgå i det praktiska lifvet.
2. De böra vara tillgängliga för såväl gossar som flickor samt förses med såväl manliga som kvinnliga lärarekrafter.
3. För de lärjungar, hvilka fullständigt inhämtat skolans kurs, bör anordnas en särskild afgångspröfning, hvars genomgående medför vissa rättigheter.
4. Fordringarna för inträde i första årsklassen böra vara: fyllda 12 år samt kännedom af det kunskapsmått, som en väl ordnad folkskola (enligt normalplanen litt. A) kan bibringa.
5. Undervisningen bör vara afgiftsfri.
6. Folkskollärare eller folkskollärarinna, som på sätt k. m:t genom särskilda bestämmelser kan iinna lämpligt föreskrifva, styrkt sig äga de för undervisning vid skolan erforderliga kunskaper och färdigheter, må vid densamma kunna vinna anställning.
7. Kostnaderna för dylik skola böra bestridas dels af staten, dels af kommunen, detta enligt väsentligt samma grunder, som nu gälla för folkskolan, och som af 1882 års läroverkskommitté föreslogos be-
Källa: Project Runeberg ·