Sida 128
En stut med fikon.
Många af Stockholms skolungdom torde ännu erinra sig Trysén, den dåvarande rektorn i Clara trivialskola. Jag har på senare tider sett honom skildrad uti ett och annat minne från skoltiden. Trysén var en liten undersätsig och barsk man med silfverhvitt hår och friska röda kinder. Han var en typ för det gamla skolsystemet. Porträtterad, borde han ha framställts med rotting i hand.
»Jag gör dem nog till lärda män med Guds hjelp och med rottingen»,
yttrade han en gång skämtande under ett samtal med mig. Troligtvis var detta hans enda poetiska försök, men så var han också kanske den ende skald, som lyckats praktiskt tillämpa sitt lifs hela poesi. Men medan de stackars handtverksbarnens hud nästan dagligen ömmade för hans väldiga rapp, ömmade synbarligen hans eget hjerta för allt adeligt och rikt skinn, liksom det varit det finaste saffian, ett förhållande som gjorde ond blod bland skolungdomen.
