Sida 30
Jonas Dugge.
Jonas Dugge tog hofrättsexamen samma dag jag prestvigdes, och vi reste till Stockholm på samma skuta, jag för att finna mitt uppehälle, han för att finna lyckan, ty »min affär med gudinnan är uppgjord», brukade han säga. Hans far hade varit grosshandlare i Göteborg med blott ett enda barn, men sju skepp i sjön. Också lefde sonen under de första åren af sin studenttid som en fulländad grand seigneur i Upsala. »Sex skepp få gå,» yttrade han, »ty hvad skall man med flere, än man med egen hand kan styra?» Han var också sin sats trogen. Han gaf middagar, supéer, lånade ut pengar åt alla som anlitade honom derom, gick aldrig på föreläsningar, men besökte flitigt ridmanégen och fäktsalen, hade knappast en bok på sitt bord, men deremot på sitt stall sin egen ridhäst, hvilket ansågs oerhördt bland studenter.
En dag befann han sig, jemte ett halft dussin af sina kamrater, hos den berömde professor Jöns Svanberg för att taga den så kallade »matematiska examen», en af de der förberedande examina, som mera syntes afse sportler åt lärarne, än någon egentlig vinst för lärjungarne. Examen gick, såsom vanligt, skralt för alla, utom för Dugge, hvilken, ehuru han säkerligen mindre än de andra tittat i Euclides, likväl alltid redde sig med sitt klara förstånd. Men när examen varat en halftimme, reste sig Dugge och bad att få gå.
»Jag fruktar,» sade han, »att min ridhäst, som jag lemnat utanför porten, kan bli orolig och ställa till någon oreda derute, medan jag härinne håller på med matematiken.»
»Rider herren fan!» yttrade professorn storögd och förbluffad.
