Sida 144
En simpel artillerists öden.
En gammal vördnadsvärd vän, som fordom varit löjtnant vid kungl. Svea artilleri, berättade mig en gång följande:
Under min tjenstetid och då jag var »kompanidisponent», såsom det den tiden hette, lärde jag känna och högt värdera en artillerist vid namn Jöranson, hvilken genom sin duglighet och redbarhet vunnit förmäns och kamraters tillgifvenhet och som aldrig varit tilltalad för någon förseelse T tjensten. Hvarje gång jag var på vakt tog jag Jöranson med mig, såsom min kalfaktor, och mången natt höll han mig vaken genom berättelser om sina öden, märkvärdigare än de flestes.
Jöranson, född i Stockholm och son till en sjökapten, förlorade vid fem års ålder sin mor. Hans far tog då honom med sig på sina sjöresor. Sålunda hade far och son åtföljts några år, då en dag i Medelhafvet det skepp, som fadern förde, möttes och anfölls af en slup med sjöröfvare från afrikanska kusten. Fartyget äntrades, och efter ett förtvifladt motstånd nedsablades både kaptenen och besättningen, så när som på den unge Jöranson, hvilken fördes till Afrika som slaf och sedan derifrån till Konstantinopel, der han köptes af en mufti, användes några år till arbete i dennes trädgård och dessemellan till uppassning inom hus.
En dag besöktes muftins trädgård af en resande, en preussisk baron, hvilken, intagen af gossens vackra utseende och milda väsen, friköpte honom och tog honom med sig till sina gods i Schlesien. Der med synnerlig välvilja omfattad af sin nye husbonde, som var enkling och barnlös, fick han uppfostran och vård samt blef på baronens rekommendation underofficer vid ett preussiskt kavalleriregemente.
