Sida 227
magnus brahe
En konungs gunstling.
I juni 1844 befann jag mig en dag, jemte en mängd andra personer, militärer och civile, högre och lägre, i konung Oscars förmak eller kabinett, afbidande audiens hos den nye monarken. Det var en presterlig befordringsfråga som min uppvaktning gällde. Jag hade väntat ungefär en timme, då in i förmaket trädde en gestalt, för hvilken vi alla bugade oss med en blandad känsla af vördnad och rysning, denna senare dock vida öfvervägande. Det var som hade döden sjelf uppträdt bland oss i generalsuniform och med bröstet täckt af kraschaner. Den inträdande var riksmarskalken grefve Magnus Brahe. Jag hade redan hört omtalas, hurusom grefve Brahe i fyrtio dagar vakat vid Carl Johans sjuksäng; huru han vidare sex timmar hvarje dag officierat i full riksmarskalksskrud vid det kungliga likets förevisande, och det under den mest olidliga värme; huru
