Sida 17
Min första presterliga förrättning.
Dagen efter den, då jag prestvigdes i Upsala domkyrka af hans högvördighet herr erkebiskopen sjelf, infann jag mig för att kura hos en af mina examinatorer, professor Hulltén, hvilken dervid yttrade till mig följande:
»Nå, nu har magistern fått kappan och kragen, och det var galant det. Nog har han hädanefter sitt dagliga bröd alltid, men osten och smöret får han se sig om efter. I lyckligaste fall får han pastorat vid femtio år, och då gifter han sig med en gammal hushållerska, som kan brygga och baka och lappa gamla byxor, och så dör han, medan det yngsta barnet ligger i lindan, och det var galant det.»
Detta var, medgifvom det, föga uppmuntrande, om också temligen sannolikt, men följande dagen var jag ombord hos en skutskeppare och på väg till Stockholm, ty ångbåtar funnos ej den tiden. Min far hade varit akademikamrat med en gammal komminister i Stockholm, och af denne var jag erbjuden att bli komministersadjunkt i en af hufvudstadens större församlingar, men att få tjenstgöra i Stockholm ansågs nästan för detsamma som att direkte springa lyckan i famnen.
1 åtta dagar lågo vi på sjön för motvind, hvilken skepparen under otaliga eder tillskref den omständigheten, att
