Sida 96
Ett original.
»Ingenting har jag, och likväl lefver jag af hvad jag har,» yttrade en gång till mig Isak Harling, så hette det original, som jag nu i största korthet vill beskrifva.
Ill. G. P.[=Gerg Pauli]
Han hade verkligen ingenting, och ingen visste hvaraf han lefde, men ändå dref han ett yrke, som icke just så många enkom slå sig på, emedan vinsten deraf mer tillfaller bröstet än bröstfickan, mer mättar hjertat än magen. Hans yrke var nemligen att göra godt, så vidt han förstod, och han förstod ganska mycket af den saken.
Man såg honom aldrig i sällskapslifvet eller ute på de allmänna promenaderna. Icke heller hade någon sett honom på källare eller kaféer, men inträffade t. ex. en eldsvåda, så kunde man vara viss om att finna honom på ett tak med strålen i hand. Läste man i Dagbladet någon så kallad »tiggarannons», så var man säker på att det var Harling som skrifvit den, notabene för andra, och man kunde utan betänkande följa hans finger, ty det pekade alltid åt den verkliga nöden, den sanna olyckan.
»Olyckans hem är icke så bedröfligt som man föreställer sig,» sade han; »sannt är, att olyckan ofta förvandlar
