Sida 280
Följderna af likhet och olikhet.
En vacker sommardag visade sig bland andra promenerande på Norrbro en ung man med intelligent ansigte och vårdadt yttre för öfrigt. Han var medicine licentiat och hade dagen förut anländt från Upsala till Stockholm, för att efter väl fulländad examen några dagar se sig om i hufvudstaden och dess omgifningar, som han icke besökt sedan han tjenstgjorde på Garnisonssjukhuset. Son till en fattig inspektor på en egendom i Södermanland och utan synnerlig hjelp från föräldrahuset, hade han förnämligast genom privat kondition uppehållit sig vid akademien. Men som han med godt hufvud förenade ihärdig flit och ovanligt ordningssinne, så hade han lyckats sluta sina akademiska studier utan att behöfva ligga längre vid akademien än de flesta och utan att åsamka sig de skulder, som äro en oundviklig följd för dem, som utan materiella tillgångar egna sig åt denna svåra och kostsamma lärdomsgrad. Ung, frisk, kunskapsrik och skuldfri, möter man endast leende bilder hvart man skådar. Det närvarande ler, framtiden ler, och man behöfver icke spana efter lyckans tillfälliga gunst. Detta är redan vackert nog, skulle vi tro, och är man dertill en skicklig läkare eller vet sig på goda grunder kunna blifva det, så behöfver man icke befara att bli utan betydelse här i verlden. De tillfällen äro icke få, då börden och guldet buga sig för läkaren, darrande för blicken från hans öga och ordet från hans mun. Han herskar öfver lifvet derför, att man tror honom herska öfver döden.
Att en sommardag promenera eller flanera på Norrbro, det lönar nog mödan. Solen bränner, men branden förmildras af Saltsjöns och Mälarens fläktar, hvilka också stämma möte på Norrbro. Och detta vimmel af folk! Der har det
