Sida 26
Ett hjerta.
Jag läste en gång i en stor författares arbete följande rader:
»En tjugufemårig flickas hjerta är icke detsamma som hos en flicka af sjutton år, och en fyrtiårig qvinnas icke detsamma som hos en af trettio, ty det är fyra åldrar i qvinnans lif.»
Huruvida detta omdöme kan gälla som regel, lemnar jag derhän, och icke heller vågar jag bestrida den hårda sanningen af årens inverkan på menniskan, hennes själ så väl som hennes kropp, och nog vet jag, att en blomma vid solens och dagens första möte doftar finare än mot slutet af sin korta tillvaro; men de undantag jag råkat ha varit väl många, och jag har sett qvinnor bibehålla sin första böjelse ända. in i sin senaste ålderdom och trots de mest vexlande öden. Etuiet eller fodralet förlorade sin sammet och sitt guld, men smycket, som de förvarade, förblef detsamma. Det är ett af dessa undantag jag nu vill framställa.
Under den första tiden af min tjenstgöring i Stockholm gaf jag dagligen en timmes lektion i historia och geografi uti fru Nissons flickpension vid Clara Vestra kyrkogata. Denna pension ansågs länge för den bästa i Stockholm, ehuru den hade samma fel som de öfriga, nemligen att skatta glosan högre än allt annat, eller att egna formen allt och andan intet. Det föreföll mig mången gång, som hvad man der lärde sig endast lärdes för att glömmas, liksom pensionerna endast vore till derför, att man icke visste hvar man skulle göra af en flicka innan hon fyllt sitt sextonde år eller gått och läst för presten, hvarefter allt anses för fullkomnadt. Och likväl ligger så mycken vigt på qvin-
