Sida 157
Det bästa hufvudet på sin tid.
Uti den stadsdel af Upsala, som kallas »Fjerdingen», är belägen den så kallade »Tegelholmska gården», hvilken under mitt vistande vid akademien egdes af tvenne ogifta, högst aktningsvärda fruntimmer, hvilka hyrde ut rum åt studenter. De höllo äfven mat för dem efter fem riksdaler banko i månaden för person, en kosthållning, som icke skulle ha riktat dem, äfven om de ordentligen fått ut sin betalning, hvilken dock understundom »slog slint», såsom det heter, utan att elden slocknade i deras spis för det eller välviljan släcktes i deras goda tålmodiga hjertan. En kyss på hand, i fall det gick öfver månaden med liqviden, två, om det gick på den andra, tre, när den tredje på samma sätt försvann, och icke sällan stannade det vid blotta kyssarne. Men, såsom redan antydt är, matbordet blef derför icke odukadt, och icke heller uteblef den vanliga deserten om söndagarne, »falska riddare» kallad, eller sockerskorpor
