Sida 229
En konungs gunstling
»Ja.»
»Brukar excellensen ofta vara der?»
»Hvarje dag, ibland två timmar.»
»Och alltid allena?»
»Alltid.»
Carl Johans likkista hade den tiden sin plats i Gustavianska grafkoret. Grefve Brahe var då icke ensam der. Han uppvaktade den döde lika nitiskt som han uppvaktat den lefvande, och han gick oanmäld, liksom han gått förr. Der hade han också sin hela makt, sitt hela inflytande, men makten var nu ett stoft, inflytandet förstelnadt. Det finns någonting värre än att vara maktlös, och det är att ha varit mäktig, vara intet, när man varit allt! Timmar, ja minuter af saknad och smärta uppväga hela åratal af herrlighet och fröjd. När ett palats blir intet, då blir ett grafkor allt.
Ill. G. P.[=Georg Pauli]
Ett par månader der-efter stod grefve Brahes katafalk på samma ställe i Riddarholmskyrkan, der Carl Johans stått. Med skäl kunde derför Bottiger i sin ypperliga sång öfver Brahe sjunga:
»Kungens marskalk nedlagt marskalksstafven, Riksmarskalken följt sin kung i grafven.»
*
Källa: Project Runeberg ·