Sida 276
Komministern
»Gäldenär?» upprepade komministern; »det är du också, när jag rätt tänker efter: jag har af dig att fordra sex styfver, som jag vann på brädspel för åtta dagar sedan räknadt från i går. Men när jag summerar ihop de skodon du skänkt mig till jul och andra högtider, så lärer väl icke mycket återstå af min fordran. Sannerligen har du icke sörjt bättre för mina fötter än jag för din själ, men det senare har icke heller varit af nöden. Din själ är skuren efter sin egen läst, och att lästen duger, det kan jag ge dig betyg på, utan att behöfva kalla dig till husförhöret. Tack, min vän, för mycket godt i detta lifvet och tag detta som ett minne af mig.»
Dervid lade komministern på bordet ett stort guldur, hvars tjocka boett erinrade om de s. k. »rofvorna» från ett förgånget sekel.
»Detta ur har varit min salig faders,» upplyste han, »men jag ärfde det icke. Det gick, liksom åtskilligt annat, under klubban för att betäcka boets gäld. Det kom i främmande hand och har sedan gått genom mångas händer; men jag förlorade det aldrig ur sigte för det, ty jag hoppades alltid kunna återköpa det. Slutligen efter många år kom det till en guldsmed, men då fick jag fötter under mig, må du tro, ty jag tänkte på degeln och smältugnen. Jag köpte af guldsmeden det gamla uret, och sedan dess har det legat inlåst i min gamla dragkista, ty det är för gammalt att orka gå. Nu är det bara boetten som duger, bara en gammal sko utan fot. Guld ej annat är än mull, men minnet är ovanskligt. Derför ger jag dig det af godt hjerta och tag det du på samma sätt!»
Skomakaren torkade sig i ögonen och vägrade länge, men det halp ej. Han måste mottaga det gamla uret, hvar-efter den gamle komministern lunkade sin väg. Efter några dagars förlopp inställde sig skomakaren hos sin vän komministern, lemnande honom qvittenser från dem som mottagit paketen. Komministern kastade dem på elden, utan att ha egnat dem en enda blick. Derefter bjöd han skomakaren på ett parti brädspel och vann af sin vän ånyo en sex-styfversslant, hvaröfver han uttryckte mycken belåtenhet och glädje, men som han icke gaf kredit på.
Innan två månader förflutit, hvilade den gamle komministern, det originalet, i jordens sköte.
*
Källa: Project Runeberg ·