Read Runeberg

Berättelser 2. Bilder ur verkligheten. Del 2. En prestmans anteckningar

Originalsida 31
Originalsida 31
Originalsida 30
Originalsida 31
30–31

Sida 31

Jonas Dugge

»Nej, jag rider ett sto af äkta strömsholrhsras,» svarade Dugge.

»Så rid för hin i våld, ty herren är approberad!» ropade Jöns Svanberg.

Dugge bugade sig, gick och svingade sig upp på sitt strömsholmssto, men som han såg professorns ansigte i detsamma titta ut genom fönsterrutan, lät han sitt" sto visa alla sina konster. Han red cirklar, qvadrater och trianglar för professorn i matematiken, ja till och med sferer, hvilka, såsom tillhörande de sista böckerna uti Euclides, professorn säkerligen aldrig väntat af en examinandus i den tarfliga matematiska examen.

Dugge hade varit student i tvenne år, när hans fader dog, lemnande endast skulder efter sig, till allas förvåning.

»Inte så mycket som en barkass i behåll af hela flottan,» yttrade Dugge lugnt; »men så mycket bättre. Den som vill vinna lyckans hela gunst bör ej taga det ringaste i förskott af den mamsellen. Emellertid har jag lekt rommen af mig och skall hädanefter icke bli så lätt att fjälla.»

Från den dagen såg man Dugge sällan ute på gatorna hvarken till häst eller fot. Men efter ett halft års förlopp tog han hofrättsexamen, den mest hedrande som kanske någonsin i' Upsala tagits, hvilket mycket fägnade både lärare och kamrater, ty han var afhållen af alla. Dugge hade ett mera trefligt än vackert ansigte, och hans stora bruna ögon hade något magnetiskt tilldragande, försäkrade fruntimmerna, som gerna öfverse med det svirande lefnadssättet hos en ung karl, blott det icke för mycket angriper sederna och moralen. För öfrigt var han välväxt och stark samt oöfver-träfflig i alla kroppsöfningar..

»Nå, hur tänker du börja din nya bana?» frågade jag Ouggei när vi efter ankomsten till Stockholm skakade hand för att åtskiljas.

»Jo, först måste jag gifta mig med den första flicka jag tycker om,» svarade han.

»Och sedan?»

»Måste jag bli justitieråd, så framt det finns någon rättvisa till på rättvisans väg, hvilket jag nogsamt vet icke alltid är fallet.. Men i hvad fall som helst kan jag omöjligen nöja mig med mindre.»

»Lycka till!»

Källa: Project Runeberg ·