Read Runeberg

Berättelser 2. Bilder ur verkligheten. Del 2. En prestmans anteckningar

Originalsida 88
Originalsida 88
Originalsida 88
Originalsida 89
88–89

Sida 88

Tennfröken

cn tankfullhet eller i det klara ögat skuggan af en oro, hvarifrån barndomens oskuld i det längsta borde bevaras. Beklagansvärd är derför den flicka, som i denna ålder icke följes af en moders öga och ledes af en moders råd. Den man, som af egennyttiga och låga motiv uppgrumlar en så oerfaren och tillitsfull själ, begår ett brott som är oförlåtligt.

Men för att återkomma till min lärarebefattning, så fick jag, såsom nämndt är, förtroendet att undervisa den qvinliga afdelningen af läsbarnen, till följd deraf att kyrkoherden under hela tiden af opasslighet hindrades från att sjelf förvalta embetet. Aldrig skall jag glömma denna angenäma tid. Jag längtade efter läsetimmarne, ty jag kände mig inspirerad, förädlad af dem. Det föreföll mig ibland, som 0111 jag satt framför en stor altartafla, kring hvars religiösa sinnebilder en mängd cherubshufvuden grupperat sig; jag tyckte att jag lärdes mer än jag lärde, fick mer än jag gaf, och jag liknade mig vid såningsmannen på den sydliga jorden, som nästan ögonblickligen ser sin sådd uppskjuta i plantor och blommor i oändlig mångfald och herrlighet.

Bland de läsbarn, som för sitt klara förstånd och sin ovanliga uppfattningsförmåga mest ådrogo sig min uppmärksamhet och hängifvenhet, var Olivia Lang, dotter till en mycket rik tenngjutare på Norr. Redan innan jag första gången såg henne i kyrkans sakristia, hade jag hört henne omtalas under benämningen »Tennfröken», förmodligen med anledning af hennes ståtliga figur, i förening med faderns yrke och förmögenhet. Det låg också något af hvad man kallar »aristokratiskt» eller »nobelt» i hennes väsende, men det var hvarken tillgjordt eller lånadt, det var, med ett ord, hennes natur.

Konfirmationsdagen och efter gudstjenstens slut, under det församlingen småningom aflägsnade sig ur kyrkan, råkade jag i kyrkdörren tenngjutaren, som frågade mig efter sin dotter. Jag sade honom, att sedan jag i sakristian tagit afsked af mina skriftebarn, hade jag icke sett henne, men förmodade att hon ännu vore i kyrkan, efter hon ännu icke mött sin far. Medan tenngjutaren sträfvade för att komma in i kyrkan, hvilket icke var det lättaste till följd af den stora trängseln af dem som ville ut, fortsatte jag min väg och fann Olivia på kyrkogården i förtroligt samtal med en ung mustaschbeprydd och modernt klädd herre, men hvars

Källa: Project Runeberg ·