Sida 504
Legoaftal ...
i erläggande af ett årligt, vanligen i penningar utgående arrendebelopp. För öfrigt berodde rättsförhållandet på aftalets särskilda bestämmelser (jfr Jord. B. 16, 6, sist. mom.). Särskildt ansågs arrendatorn -- och detta gällde jämväl hallnebrukaren -- fri från skyldigheten att vidtaga nybyggnad och nyodling å gården. Efter hand har den juridiska praxis blifvit helt och hållet främmande för det gamla landbokontraktet. All jordlega mot viss afgift betraktas numera såsom arrende. Visserligen tillämpas i brist på annan öfverenskommelse dera fortfarande de med afseende å landbokontraktet stadgade föreskrifter om gårdens brukande, nämligen förbuden att sälja skog, att verkställa torf- och ljungbränning samt att bortföra näfver, gärdsel, torf, ved, timmer, gödsel och foder. Men de bestämmelser, hvilka afsågo att bekläda jordegaren med en särskild öfverordnad myndighet, blifva, till den del de icke uttryckligen afskaffats, i allt fall ej tillämpade. Och då ej annat aftalats, anses legotagaren ej vara skyldig att förbättra gården, utan endast att hålla den i lika godt stånd, som han mottagit den. Lagens fortfarande qvarstående bestämmelser om förbättringsskyldighet -- bestämmelser, hvilka före 1789 äfven gällde för sjelfegande, i förhållande till kronan såsom landbönder betraktade skattebönder -- tillämpas numera allenast i fråga om åbor å kronojord och besittningshafvare af vissa andra allmänna hemman. -- Bortsedt från hvad här ofvan anförts, må af nu gällande rättsregler för lega af fast egendom följande märkas. Legoaftal gäller ej utöfver viss tid, nämligen i stad 10 år och på landet 50 år (jfr Giftostämma); dock att aftalet på landet äfven kan ingås på legotagarens lifstid (lifstidsstädja). I fall af bristande öfverenskommelse äro stadgade vissa dagar för legotidens början och slut (fardagar) samt legoafgiftens betalande (afradsdag vid jordlega). Då aftalet är ingånget på obestämd tid, måste kontrahent, som önskar rättsförhållandets upplösning, viss tid före fardag verkställa uppsägning, och aftal, som knutits på viss tid, förlänges på obestämd tid, i händelse afflyttning ej eger rum vid legotidens slut och anmärkning deröfver ej inom viss tid derefter göres från legogifvarens sida. Legogifvare har jämväl en retentions- och förmånsrätt, nämligen jordegaren i alla slags lösören för husröta samt lega af kreatur, redskap och annat, som han lemnat till egendomens brukande, samt husegaren i hyresgästens i den förhyrda lägenheten inbragta gods för sista årets huslega samt tre månaders kost. Deremot är det enligt regel under vissa vilkor legotagare medgifvet att i sin ordning utlega. För jordlega gäller särskildt, att legotagaren skall utgöra å jorden hvilande onera, hvaremot han jämte sin rätt att taga den deraf fallande afkastningen i kommunala ärenden åtnjuter rösträtt för jorden. Vid lifstidsstädja och lega af hus i stad gifver legotagarens underlåtenhet att i rätt tid betala legoafgiften legogifvaren rätt att häfva kontraktet. Och kan vid lega af hus i stad legotagare åter åberopa sig å laga förfall för att träda från aftalet. -- Aftal finnas, som på samma gång de onekligen innebära saklega, d. v. s. en onerös upplåtelse af nyttjanderätt, i sig innesluta element af andra kontrakt. I synnerhet är detta fallet i fråga om fast egendom. Vid upplåtelse af torp mot vissa dagsverken närmar sig aftalet sålunda tjenstelega; och då nyttjanderätten till torpet utgör en del af torparens godtgörelse för hans förbindelse att träda i jordegarens tjenst (stattorpare), öfvergår aftalet till att blifva ett legohjons-aftal. Vid skogsafverkningskontraktet, som i hufvudsak visserligen är ett nyttjanderättsaftal, komma åter köpets regler i viss mån till användning. Då fast egendom, såsom fortfarande kan ske, lemnas fordringsegare till säkerhet i dennes besittning, samverka åter grundsatser, hemtade från pantaftalet och nyttjanderättsaftalet. Och härvid må särskildt framhållas, att sedan den nyare lagstiftningen alltmera afklädt detta rättsförhållande förmåga att bereda säkerhet för fordringsanspråk, den juridiska praxis i allt väsentligt kommit att behandla aftalet såsom ett verkligt nyttjanderättsaftal. Dera tillämpas utan vidare de för jord- och huslega stadgade rättsnormer (jfr Försträckning, Köp och Pant).
Hvad angår lega af tjensteprestationer, skiljer man, i öfverensstämmelse med den romerska rätten, mellan arbetsbeting och tjenstelega. Vid arbetsbetinget går aftalet ut på att viss eller vissa såsom material lemnade saker genom förarbetning skola försättas i ett visst öfverenskommet skick. Då de betingade tjensteprestationerna ej blifvit på detta särskilda sätt bestämda, föreligger alltså tjenstelega (jfr Hyresaftal). Dervid måste dock iakttagas dels att den i germansk och modern rätt förekommande afarten af tjenstelega, som kallas legohjonsaftal, utbildat sig till ett särskildt kontrakt (se Legohjon), dels ock att man nu, såsom förut i den romerska rätten, under legoaftalen alldeles icke för sådana aftal som inlagsaftalet samt ombuds- och fullmäktigskap. Deremot torde det eljest numera ej vara skäl att, såsom i den romerska rätten skedde, från legoaftalen afsöndra alla de aftal, som röra mera intelligenta tjensteprestationer. Ett arbetsbeting föreligger således vid aftal ej mindre om lagande af en möbel eller byggande af ett hus än om en menniskas återställande till helsan eller uppfostrande. Och karakter af tjenstelega förlorar ett aftal ej derför att tjensteprestationerna, i stället för att bestå i vanliga dagsverken, lemnas af en advokat under utöfvandet af hans yrke. Ja, noga pröfvadt, är en ämbetsmans anställande i statens eller kommunens tjenst ej annat än en särskild form af tjenstelegan. -- Från tjenstelegan skiljer sig arbetsbetinget hufvudsakligen derigenom att ersättningen för tjensteprestationerna blifvit satt i beroende af att med dem ett visst resultat uppnås. Men härjämte beräknas vid tjenstelega, i motsats till hvad som sker vid arbetsbetinget, ersättningen för prestationerna efter tidslängden, hvarförutom arbetets ledning förblifver hos arbetsgifvaren. Mellanformer finnas dock naturligen. Men på nämnda omständigheter beror det dock ytterst, om aftalet skall anses såsom arbetsbeting eller tjenstelega. -- I Sveriges lag
Källa: Project Runeberg · ·
