Tillbaka Read Runeberg

Nordisk familjebok. 1800-talsutgåvan. 9. Kristendomen - Lloyd

Originalsida 77
Originalsida 77
Originalsida 76
Originalsida 77
76–77

Sida 77

Kropp ...

afdelningar: Suil, Dedmata, M'Selma och Sjihia, med tillsammans 12,500 väpnade män. I åratal hade krumirerna oroat de angränsande delarna af Algeriet genom röfverier och stölder, hvilka hvarje år taxerats och ersatts af den tunisiska regeringen. Men när i slutet af Mars 1881 åter ett sådant plundringståg egde rum, tog franska regeringen detta till förevändning för en expedition till Tunisien.

Krummacher. 1. Friedrich Adolf K., tysk reformert teolog, skald, f. 1768 i Tecklenburg (Westfalen), blef 1793 rektor vid skolan i Mörs och var 1800--1807 professor i teologi vid universitetet i Duisburg, der han i sin lärareverksamhet sökte motarbeta den vulgära rationalismen. 1812 kallades han till Bernburg såsom generalsuperintendent, konsistorialråd och förste pastor samt var 1824--43 predikant vid Ansgariuskyrkan i Bremen. Död derstädes 1845. -- K:s mest kända arbeten äro hans Parabeln (1805; 9:de uppl. 1876; "Parabler", 1866) och Bibelkatechismus (1810; 14:de uppl. 1875; "Bibelkateches", 1827, 2:dra uppl. 1833). Derjämte utgaf han en mängd folkskrifter och andaktsböcker (af hvilka åtskilliga finnas öfversatta till svenska). -- 2. Gottfried Daniel K., den föregåendes broder, f. 1774, d. 1837, var en framstående predikant och ledaren för ett strängt predestinatianskt parti i Wupperthal. En samling af hans predikningar finnes i svensk öfversättning under titeln "Dagligt manna för vandrare genom öknen" (1853). -- 3. Friedrich Wilhelm K., son af K. 1, reformert predikant, f. 1796, blef 1847 prest vid Trefaldighets kyrkan i Berlin och 1853 hofpredikant i Potsdam, der han dog 1868. Till följd af en 1840 i Ansgariuskyrkan i Bremen af K. hållen predikan uppflammade en kyrklig strid, som pågick i flere år, den s. k. "bremenska kyrkostriden", i hvilken K. af sina motståndare beskylldes för att "förkättra alla fritt tänkande". K. var afgjord fiende till rationalismen, men en ifrig vän till den evangeliska alliansen, det senare i motsats till sin ofvannämnde farbroder. Bland K:s af originalitet och fantasi präglade arbeten (predikningar och andra religiösa skrifter, af hvilka många finnas i svensk öfversättning) må här nämnas endast Elias der thisbiter (1828; "Elias den thisbiten", 1851--52; 2:dra uppl. 1877) och Elisa (1837--41; "Elisa, Saphats son", 1853--55; 2:dra uppl. 1882). J. P.

Krummedige (Krummedike), holsteinsk adlig ätt, som nämnes första gången 1247. I 15:de årh. kom ätten till Danmark med Erik K., hvilken varit drots hos den holsteinske grefve Henrik, men 1414 gick i tjenst hos konung Erik af Pommern och fick Tönder slott som län. K:s dotter Margareta var gift med svenske drotsen Kristiern Nilsson (Vase). Hans son Hartvig K. blef hof vitsman på Akershus i Norge och fick genom gifte stora egendomar i det sunnanfjällska Norge. Då trönderna efter Kristofers af Bajern död (1448) slöto sig till Karl Knutsson, förmådde K. genom list och hotelser de sunnanfjällske norrmännen att välja Kristian I. Ättens märkligaste man var Hartvigs son Henrik K., hvilken i slutet af 15:de årh. var höfvitsman på Bohus, under det att hans medtäflare om makten i Norge, den svenskvänlige Knut Alfsson innehade Akershus. (Om striden dem emellan se Knut Alfsson.) Äfven i de strider, som efter Knut Alfssons död, 1502, fördes mellan konung Hans och Svante Sture, deltog K. Så intog han Nya Lödöse (1507) och slog vid Nakskov (1510) en svensk-lybsk här. Han stod länge i samma ynnest hos Kristian II som förut hos konung Hans; men sedan Kristian rymt från Danmark (1523), slöt K. sig till Fredrik I samt deltog med den konungskt sinnade skånska adeln och Johan Rantzau i striden mot de af Sören Norby uppviglade skånska bönderna. K. afled på sitt gods Mogenstrup i Skåne 1530. Med hans brorson utdog ätten. C. R.

Krummhorn (Fr. cromorne), föråldradt träblåsinstrument med 6 tonhål på den öfre, raka delen af röret, hvars nedre del var halfcirkelformigt böjd och försedd med vidt klockstycke. Krummhornet byggdes i tre olika storlekar; omfånget var blott en nona och klangen melankolisk. Krummhorn kallades äfven ett orgelregister, hvars klang liknade nämnda instruments. A. L.

Krumpen, dansk adlig ätt. -- 1. Styge K., från 1519 medbiskop åt den lastfulle biskop Niels Styge på Börglum i Vendsyssel, var sjelf en af de sämste bland den tidens katolske kyrkofurstar. 1533 blef han ensam biskop i sitt stift och fängslades 1536 i Köpenhamn tillika med de öfrige biskoparna, men lösgafs sedermera och blef höfvitsman på det till kronan indragna Börglum kloster. -- 2. Otte K., den förres broder, var en skicklig diplomat, som af Kristian II ofta sändes att utföra brydsamma uppdrag, och en tapper krigare. På tåget till Sverige 1520 var han högste befälhafvare, och det var han, som långfredagen s. å. vann slaget på Fyrisvall. Men Stockholms blodbad förtröt honom till den grad, att han lemnade konungens tjenst. Sedermera slöt han sig till hans fiender samt tjenade troget Fredrik I och Kristian III. Ännu 1565 anförde han under en kort tid den danska hären i nordiska sjuårskriget. Död 1569. C. R.

Krumslutning, ett inom den danska krigsmakten brukligt straff, som består deri att den skyldige måste ligga i framåtböjd ställning, med händerna bundna intill benen, i 48 timmar, men ej längre än sex timmar utan afbrott. C. R.

Krumsnabeln, zool., namn på mindre korsnäbben (Loocia curvirostra).

Krumstaf. Se Biskopsskrud. Jfr Kräkla.

Krumtimmer, skeppsb. De timmer, af hvilka ett fartygs skrof sammansättes, äro dels rät-timmer, hvilkas alla sidor äro plana, dels krumtimmer med enkel böjning, som hafva två motstående sidor plana, men de öfriga bägge sidorna buktiga, dels krumtimmer med dubbel böjning, som hafva alla fyra sidorna buktiga. Ett timmer eller en planka, som icke genom böjning, utan medelst tillarbetning blifvit formad till dubbel böjning kallas krumstycke. J. G. B.

Källa: Project Runeberg · ·