Sida 787
Ljus ...
det förra då de hafva samma läge som föremålet, det senare då de hafva motsatt läge mot detta, samt förstorade eller förminskade i förhållande till föremålets storlek. Med konkava sferiska speglar eller konvergerande linser far man reella uppoch nedvända bilder, när föremålet ligger utom brännpunkten. Dessa bilder åter äro förminskade, när föremålet ligger utanför dubbla brännvidden, men förstorade, när detsamma placeras närmare spegeln eller linsen. Ligger deremot föremålet innanför brännpunkten, blir bilden virtuel och förstorad. Med konvexa sferiska speglar samt divergerande linser fås alltid virtuella och förminskade bilder. R. R.
Ljusblomma, bot. Se Bulbocodium.
Ljusbrytning. Se Brytning 1, fys.
Ljusbåge, fys. Se Elektrisk belysning och Galvanisk ljusbåge.
Ljusdal. 1. Socken i Gefleborgs län, Ljusdals tingslag. Areal 117,707 har. 6,334 innev. (1884). L. utgör ett konsistorielt pastorat af 1:sta kl., Upsala stift, Helsinglands Vestra Öfre kontrakt. -- 2. Tingslag i Gefleborgs län, ingår i Vestra Helsinglands fögderi och domsaga. Areal omkr. 464,370 har. 13,559 innev. (1884). Tingslaget omfattar socknarna Ljusdal, Ramsjö, Färila, med Kårböle kapell, och del af Los, med Hamra kapell.
Ljusdunkel (en försvenskning af T. helldunkel, som i sin ordning är en öfversättning af Ital. chiaroscuro, Fr. clairobscur) betecknar i sin vidsträcktaste bemärkelse ett af ljus genomskimradt mörker, någon af de otaliga gradationerna mellan fullständigt ljus och intensivt mörker. Dessa grader af ljusstyrka, s. k. toner, kunna framställas oberoende af de färger föremålen i sig sjelfva ega, hvilket exempelvis är fallet med en vanlig blyerts- eller pennteckning, ett träsnitt, ett kopparstick, en litografi. De motsvara sålunda olika grader af grått. Men de kunna äfven återgifvas med skiftningar af hvilken annan ensam färg som hälst, t. ex. gult, blått, rödt, grönt, brunt o. s. v., hvilket eger rum i den s. k. målningen en camaïeu, äfven kallad monokrom l. enfärgad målning. Häraf kommer benämningen klärobskyr på en särskild art färgtryck, utförda medelst träsnitt (jfr Färgtryck). I det vanliga måleriet måste emellertid ljusdunklet framställas i förening med de olika färgerna (lokalfärgerna, teinterna) och bildar då af dessa olika toner. -- I inskränkt bemärkelse plägar man med benämningen ljusdunkel l. klärobskyr beteckna ljusets genomskimrande i de mörkaste partierna af en framställning, t. ex. [i] skuggan af ett lummigt träd, i vråarna af ett rum o. d., och i denna senare mening användes ordet vanligen af målare. -- Återgifvas i en målning endast lokalfärgerna, uppkommer hvad man kallar "kolorering" l. "illuminering". Så går barnet till väga, när det söker återgifva sina färgintryck, så göra naturfolken, så gjorde de gamle egypterna i sina för öfrigt så intressanta och upplysande väggmålningar. Koloreringen kan, i stort taget, sägas hafva utgjort grunden för hela det egentliga medeltidsmåleriet. Dessa målningar kunna således verka genom konturernas karakter och skönhet samt genom harmoni mellan de ofta lysande och praktfulla lokalfärgerna. Men föremålen synas platta, liksom utbredda på ett och samma plan. Något luftperspektiv finnes ej, och följaktligen ej häller något djup eller afstånd inåt. Först genom aktgifvande på skilnaden i ton emellan olika partier i samma eller olika plan erhålla de enskilda föremålen rundning (modellering) och framställningen i sin helhet djup.
Ljusdunklet uppmärksammades, ehuru måhända mera instinktmässigt, af den antika konsten, och dess fordringar iakttogos äfven, ehuru ej allmänt, af den italienska ungrenaissancens konstnärer. Sin utbildning erhöll det dock under högrenaissancen genom Corregio och mästarna af den venezianska skolan, Giorgione och Tizian. Under en följande period blef det ett målarekonstens älsklingsmedel vid återgifvande af verkligheten, stundom på färgens bekostnad. Från den naturalistiska riktningen i Italien (Michelangelo, Caravaggio och efterföljare) utbredde sig lusten för återgifvande af ljusdunklet å ena sidan till Spanien, å den andra till Holland, der vi i sådana mästare som Franz Hals och Rembrandt hafva två af alla tiders främsta ljusdunkelkonstnärer. Under den derpå följande af franska mönster påverkade perioden (1600-talets senare del och 1700-talet), spelar ljusdunklet en underordnad rol. I vårt eget århundrades målarekonst, i synnerhet den modernaste, har det deremot en mycket uppmärksammad betydelse. Upk.
Ljuse (riktigare gjuse), en i vissa delar af Sveriges östra skärgård vanlig benämning på gråtruten och sillmåsen, af hvilka den förre kallas "grågjuse" och den senare "svartgjuse".
usets absorption. Se Absorption 3.
Ljusets brytning. Se Brytning 1.
Ljusets böjning. Se Böjning 2.
Ljusets reflexion. Se Reflexion, fys.
Ljusets spridning. Se Ljusspridning.
Ljusfenomen, växternas. Från växter med starkt färgade, i synnerhet höggula, blommor, t. ex. den indianska krassen, Tropaeolum majus L., har under lugna aftnar efter solklara, varma dagar stundom iakttagits en hastigt öfvergående, blixtlik ljusutveckling, hvars orsak icke är med visshet känd. Det egendomliga, vackra, smaragdgröna skenet från den alglika förbrodden (proëmbryo, oriktigt kallad "förgrodden") till den i mörka bergs- och jordhålor sällsynt förekommande lilla mossan Schistostega osmundacea W. M. är icke häller nöjaktigt förklaradt. Måhända är detta sistnämnda sken förorsakadt genom en af andningsprocessen under syreförbrukning underhållen förbränning, hvilken orsak ligger till grund för utstrålningen af fosforescerande ljus hos vissa hattsvampar (arter af slägtet Agaricus) och hos det under namnet Rhizomorpha beskrifna myceliet till honingsskiflingen, Agaricus melleus. Jfr Andning, sp. 726. O. T. S.
Ljushult, socken i Elfsborgs län, Kinds härad. Areal 5,280 har. 1,013 innev. (1884). Annex till Sexdräga, Göteborgs stift, Kinds kontrakt.
Källa: Project Runeberg ·
