Sida 251
1893-05-24
N:r 21
SVENSK LÄRARETIDNING.
251
Härtill äro bifogade följande Anmärkningar.
1. Tabellen lämnar uppgift om såväl medeltal som procent af dagar närvaro och frånvaro för hvarje barn. Procentberäkningen är medtagen, alldenstund man endast genom den kan åstadkomma en fullt fattlig och påtaglig jämförelse.
2. Såsom primäruppgifter för beräkningarnas utförande upptager tabellen barnantalet vid tiden för tabellens uppgörande, summan af närvarande dagar och summan af frånvarande dagar för alla barnen samt det antal dagar, som skolan varit i verksamhet.
3. Primäruppgifterna, hvilka tillika med de ur dem härledda resultaten upptaga blott en enda rad, kunna med lätthet sammanföras, så att ett slutresultat erhålles för t. ex. alla skolorna i ett distrikt, ett pastorat, ett kontrakt, ett inspektionsområde, ett län o. s. v., hvarvid äfven slutresultatet kommer att upptaga blott en enda rad.
4. I samma mån hvarje underordnad myndighet sammanför uppgifterna och beräknar resultaten för allt större områden, blifver arbetet för den högsta myndigheten betydligt förenkladt. Primäruppgifterna torde dock för kontrollens skull böra medfölja genom alla instanser.
5. Då ett eller flera långvariga sjukdomsfall kunde förorsaka, att medeltal och procent frånvaro för en skola med eljest god skolgång komme att synas mindre fördelaktiga, hafva sjukdagarna utbrutits ur frånvaro-gruppen »med giltigt hinder» och upptagits i särskilda kolumner. Härigenom kan i afseende på andra giltiga hinder samt s. k. skolkning ett med verkliga förhållandet fullt öfverensstämmande resultat erhållas.
6. Tabellen är själfkontrollerande så till vida, att summan af dagar närvaro och frånvaro resulterar i summa skoldagar för alla barnen och medeltal närvaro och frånvaro i summa dagar, under hvilka skolan varit i verksamhet.
7. Uppgifterna afse blott de barn, som vid tabellens upprättande finnas inskrifna i skolan. Redogörelsen för antalet barn, som under året begagnat undervisningen, hör till en annan del af Skolstatistiken och torde således ej böra lämnas i detta sammanhang.
Tre allmänna svenska Skolmöten
hållas innevarande sommar. Ödet har fogat det så, att lärarepersonalen vid de tre olika hufvudslag af skolor, som finnas i riket, hvar för sig stämt möte till årets sommar.
Tionde allmänna svenska folkskollä-raremötet hölls i Stockholm 1888, fjärde allmänna flickskolemötet i Stockholm 1889 och trettonde allmänna svenska läraremötet i Helsingborg 1890. Vid alla tre mötena beslöts att nästa gång råkas sommaren 1893. Mötet med folkskolans lärarepersonal hålles som bekant
i Göteborg den 9-11 instundande augusti; flickskolornas lärare och lärarinnor samt det allmänna läroverkets lärare hafva däremot sina möten redan i nästa månad, de förra i Lund den 12-14 juni, de senare i Linköping den 15-17 juni.
Programmet för det allmänna folkskolläraremötet offentliggöres antagligen icke förr än i juli månad. För de två andra skolmötena hafva programmen blifvit färdiga under förra veckan. Ett och annat därur torde vara af intresse för denna tidnings läsekrets.
Femte allmänna flickskolemötet
hålles, som nämdt, i Lund den 12-14 juni. Inbjudare äro rektorerna L. M. Waern, Sigfrid Almquist och Eugene Schwartz, professor Seved Ribbing samt fröken Lilly Engström. Mötets lokalkommitté utgöres af professorerna S. Ribbing, S. L. Bring och M. J. Weibull, skolföreståndarinnorna fröknarna A. Rönström, $. Lindström, G. Holst, läroverksadjunkten E. Rodhe och fru Nanny Bergendal.
Till mötet äro inbjudna »föreståndare och föreståndarinnor, lärarinnor och lärare vid Sveriges högre flickskolor samt öfriga den högre flickskolans målsmän och vänner».
Förteckningen på Öfverläggningsämnen upptager 10 allmänna och 25 speciella frågor. Bland de allmänna frågorna märkas följande:
Begagnar flickskolan de medel, som stå henne till buds, för att meddela sina lärjungar en i sann mening praktisk och hela personligheten omfattande bildning?
Blir det ej en nödvändighet för flickskolan vid alla de mångskiftande kraf, som från allmänhetens sida numera ställas på henne, att söka närmare bestämma sin uppgift och begränsa sin verksamhet?
Är den ofta försporda klagan öfver mång-läseri i våra flickskolor berättigad? Om så är, hvad bör göras för att undanrödja detta missförhållande?
Om det ligger någon sanning i klagan öfver tilltagande slapphet hos ungdomen, hvad kan skolan göra för att afhjälpa detta onda?
Har förslaget att periodvis nedlägga vissa ämnen och utbyta dem mot andra vunnit någon allmännare anslutning? Hvilka resultat hafva genom en dylik anordning vunnits?
Bör i den högre flickskolan meddelas teoretisk och praktisk undervisning i huslig ekonomi? Om så är, till hvilket skolans stadium bör ämnet förläggas?
Hvilka erfarenheter hafva vunnits vid flickors undervisning i snickerislöjd?
De speciella frågorna röra sig kring skolans olika undervisningsämnen. Bland dessa frågor märkas följande:
Hvad är att iakttaga vid katekesundervisningen för att undvika de olägenheter, som vållas af lärobokens form?
Bör icke bibelläsningen anses som en hufvudsak vid undervisningen i kristendom?
Bör vid undervisning i historia särskild uppmärksamhet ägnas vissa typiska tilldragelser, personligheter och kulturförhållanden?
I hvilket förhållande böra den naturhistoriska och den geografiska undervisningen ställas till hvarandra, för att naturföremålen måtte erhålla sin naturliga geografiska ram?
Hvad bör man vid undervisningen i modersmålet göra för att uppöfva lärjungarnas förmåga att uttrycka sig klart och sammanhängande?
Genom hvilka medel främjas bäst färdighet i välläsning?
Huru bör undervisningen i rättskrifning och interpunktion bedrifvas, för att den lättast och säkrast skall nå sitt mål?
Huru bör en svensk språklära vara uppställd för att tjäna det praktiska ändamålet att vara en hjälp vid modersmålets behandling i tal och skrift?
Tre föredrag komma att hållas under mötet nämligen:
af docenten G. Cederschiöld: några meddelanden om svenska akademiens ordbok öfver svenska språket;
af fröken Anna Sandström; huru skall den s. k. berättelsemetoden handhafvas för att lämna godt resultat äfven i afseende på den formella förståndsutvecklingen? och
af fröken A. Rönström: geometri såsom läroämne i flickskolan.
*
Fjortonde allmänna svenska läraremötet
samlas i Linköping. Konstituerande möte hålles redan på aftonen onsdagen den 14 juni. De egentliga förhandlingarna pågå under de tre följande dagarna. Lokalkommittén utgöres af rektor P. A. G. Romdahl, öfverstelöjtnant G. A. G. Ahnström, lektorerna A. v. Engeström, O. Klockhoff, G. Beckman och G. A. Johansson samt adjunkterna A. M. Malmstedt och L. A. Björklund.
Inbjudna till detta möte äro eforer, rektorer och lärare vid allmänna och enskilda läroverk, medlemmar af läroverksstyrelser, censorer och andra vänner till vårt offentliga undervisningsväsen.
Förteckningen på öfverläggningsämnena för mötet upptager ej mindre än 107 olika frågor, däraf allmänna Öfverläggningsämnen 25, Öfverläggningsämnen rörande kristendomsundervisningen 11, undervisningen i modersmålet 11, i främmande lefvande språk 12, i klassiska språk 12, i historia och geografi 8, i matematik och fysik 7, i naturvetenskap och kemi 13 samt i teckning 8.
Af de allmänna öfverläggningsämnena har kommittén för mötets beredande för sin del ansett att företrädesvis följande böra komma under behandling:
Hvad kan skolan göra för ungdomens sedliga uppfostran?
Hvilka svårigheter möta särskildt i vår tid vid ungdomens bildande till goda karaktärer?
Skulle ej af skolan regleradt feriearbete kunna aflägsna de förmenta olägenheterna af sommarferiernas längd och --göra utsträckning af läsåret obehöflig?
Äro skolstadgans nuvarande bestämmelser angående lärarnes bestraffningsrätt de lämpligaste?
Skulle icke vid en blifvande läroverksreform det allmänna behofvet såväl som den allmänna meningen bäst tillgodoses, ifall inom det högre läroverket anordnades en sexårig kurs utan klassiska språk (elementarskola) med en därpå följande treårig kurs (gymnasium), efter omständigheterna klassisk eller real eller bådadera, och det femklassiga läroverket på samma sätt förvandlades till sexårig elementarskola utan klassiska språk?
Under förutsättning att ofvannämda organisation af de allmänna läroverken väl motsvarade behofvet af allmän borgerlig och real bildning, vore det icke ett önskningsmål, att den lärda bildningen tillgodosåges genom ett mindre antal läroverk, där latinska språket vore grundläggande och hufvudämne i skolans alla klasser?
Är samundervisningen att förorda, och om så är, under hvilka förutsättningar kan den medföra åsyftadt gagn?
Källa: Project Runeberg ·