Sida 252
1893-05-24
252
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 21
En förändring i lagen om tillsättande af ämneslärare vid de allmänna läroverken synes oss vara af behofvet påkallad, och bör förändringen gå i den riktningen, att tillsättningen, som nu handhafves af tretton olika myndigheter, öfverlämnas åt en.
Af de 82 specialfrågorna - hvilka skola behandlas på åtta olika sektioner - medgifver utrymmet endast att påpeka följande :
Hvad är ändamålet med morgonbönerna i skolan, och huru böra de lämpligast anordnas för att på bästa sätta motsvara sitt ändamål?
I hvad mån är religionsundervisningens framgång beroende af lärarens personlighet?
Vore det ändamålsenligt att uppskjuta katekesläsningen till tredje klassen?
Kan den enligt nu gällande skolstadga åt religionsundervisningen anslagna tiden utan afsevärd skada ytterligare inskränkas?
Hvilken * betydelse har den s. k. utanläsningen vid religionsundervisningen?
Hvilken grad af språkriktighet bör man ef-tersträfva vid lärjungarnes användande af modersmålet, särskildt vid muntlig framställning?
Böra läxor i svensk språklära gifvas och i sådant fall, finnes någon lämplig lärobok i detta ämne?
Hvilka fordringar bör man ställa på en läsebok i modersmålet för skolans mellanklasser, och uppfyller någon af nu använda dessa fordringar?
Hvad skulle vid undervisningen i modersmålet kunna göras, för att lärjungarne skulle vinna större färdighet att utan förberedelse muntligen uttrycka sina tankar, än nu är fallet?
Då i allmänhet lärjungarnes deklamation lämnar mycket öfrigt att Önska, huru skall en större färdighet däri kunna bibringas dem?
Huru mycken tid bör anslås åt undervisningen i rättstafning i de fem nedra klasserna, och kan något göras för att ett bättre resultat skall kunna vinnas än hittills i allmänhet varit fallet?
Bör det ej anses önskvärdt, att vid undervisningen i modersmålets interpunktion, särskildt användningen af komma, bestämda och för alla läroverk gemensamma regler tillämpades?
Äro våra nuvarande läroböcker i geografi fullt tillfredsställande?
Har geografien ett så nära samband med historien, att den bör utgöra ett med densamma förenadt ämne?
Kan Nyströms sifferräknelära anses lämplig som lärobok vid de allmänna läroverken, eller kunde man ej genom undervisning och Sifferekvationer redan i 2:a eller åtminstone 3:e klassen finna ett enklare och mera praktiskt sätt att räkna enkel och sammansatt regula de tri och ränteräkning m. m.?
Då undervisningen i zoologi bör grunda sig på naturföremål och ej blott på planscher, huru bör en dylik undervisning ordnas för att bli fruktbärande ?
Huru bör den undervisning om de rusgifvande ämnenas natur och verkningar, som enligt k. cirkuläret af den 4 november 1892 skall meddelas vid undervisningen i naturlära, ske på lämpligaste sätt, på hvilket stadium bör den förekomma och i hvilken utsträckning?
Anser mötet, att teckningsundervisningens ställande på frivillighetens grund skulle lända till gagn för detta ämnes framgångsrika bedrifvande?
Under mötet komma att hållas två föredrag, nämligen: 1) om de »mekaniska» momenten vid undervisningen samt 2) om skandinaviska halföns allmänna terrängförhållanden och därom gängse missuppfattning.
*
Det är, som läsaren finner, ett stort antal ganska viktiga och intressanta frå-
gor, som förekomma vid dessa två möten - frågor, hvilka böra intressera lärare och lärarinnor inom hvilket slag af skolor de än tjänstgöra.
FÖR DAGEN.
En träffande motivering
kan man med skäl kalla den, hvarmed den af k. m:t tillsatta kommittén för afgifvande af betänkande och förslag, om och på hvilka villkor statsbidrag må kunna lämnas till aflönande af vikarie för sådan ordinarie lärare eller lärarinna, som af sjukdom urståndsättes att fullgöra sin tjänst, beledsagar sitt här förut i denna tidning refererade förslag i ämnet.
Efter en redogörelse för en folkskollärares löneförmåner och för de många utgifter, hvartill de små inkomsterna skola användas, och sedan tillika uttalats den åsikt, att äfven med den strängaste hushållning några besparingar icke kunna göras, vare sig för ålderdomen eller för inträffande sjukdomsfall, yttra kommitterade:
Genom den läraren tillerkända rätt till pension är sörjdt för, att han icke, då han af ålderdom urståndsättes att tjänstgöra, skall finna sig ställd framför utsikten att falla fattigvården till last. Däremot har det hittills ålegat honom att vid inträffande sjukdomsfall, utom de däraf föranledda särskilda utgifter, bestrida äfven sin vikaries aflöning utan annat bidrag än det han möjligen kunnat af distriktet erhålla. Då i säkerligen de flesta fall sådant bidrag icke lämnas, måste läraren vid inträffande sjukdom till vikaren afstå större delen af sin lön, ofta hela den kontanta lönen. Då nu en ordinarie lärares af-löningsförmåner icke kunna anses vara större, än att de, äfven under hälsans dagar, fullt tagas i anspråk till bestridande af kostnaderna för hans och, om han är gift, hans familjs underhåll, måste de vid sjukdomsfall blifva otillräckliga, helst han på samma gång urståndsättes att begagna sig af de tillfällen till biförtjänster, som eljest möjligen kunde för honom yppa sig.
Att detta förhållande innebär en stor obillighet, icke sällan rent af en obarmhärtighet mot läraren, är tydligt. Men därjämte är detta förhållande menligt för folkskolan och undervisningen därstädes. Merendels är det nämligen skolan, som får umgälla det obilliga i skyldigheten för läraren att vid sjukdomsfall helt och hållet aflöna sin vikarie, enär tydligt är, att då läraren vid inträffande sjukdomsfall måste ensam bestrida sin vikaries aflöning och icke kan påräkna bidrag därtill af skoldistriktet, han söker själf uppehålla undervisningen i skolan så länge som möjligt, äfven om han på grund af sin sjukdom med nedsatta själs- och kroppskrafter endast på ett ofullständigt eller mindre nöjaktigt sätt kan fullgöra sina åligganden.
Den frågan låg för kommittén nära till hands, huruvida icke bidrag från
statsverket skulle kunna undvaras, om det bestämdes, att läraren vid sjukdomsfall borde afstå en del af sin lön till vikariens aflöning, såsom fallet är med dem, hvilka uteslutande äro statens tjänstemän. Kommitterade anse emellertid dylika bestämmelser icke kunna här till-lämpas, ty
en vikarierande folkskollärare lärer icke kunna erhållas för så ringa aflöning som en tredjedel eller en fjärdedel af den ordinarie lärarens kontanta lön, då denna, såsom för närvarande är fallet, i regel och då ålderstillägg å lönen naturligtvis här lika litet som för statens tjänstemän kunna tagas i beräkning, ej uppgår till mer än 600 kronor för helt läsår, samt vikarien icke, såsom fallet är beträffande statens tjänstemän, får tillgodoräkna sig sin tjänstgöring i sådan egenskap vid framtida befordran till ordinarie befattning.
Ett understöd bör sålunda läraren erhålla vid sjukdomsfall, och detta kan lämnas antingen af staten eller af distriktet eller af båda gemensamt. I likhet med hvad åtskilliga af de i ärendet hörda myndigheterna ansett såsom önskligt, kunde det ifrågasättas, att läraren helt och hållet befriades från skyldigheten att bidraga till vikariens aflöning. Man hade framhållit, att den ordinarie lärarens i allmänhet små inkomster syntes vid sjukdomsfall knappast förslå till betäckande af de däraf föranledda utgifterna, än mindre till utgörande af något bidrag till vikariens aflöning.
Då emellertid - yttra kommitterade - alla andra tjänstemän hafva skyldighet att vid sjukdomsfall till vikaries aflönande afstå antingen tjänstgöringspenningar eller viss del af lönen, hum ringa denna än må vara, synes motsvarande skyldighet böra åligga äfven folkskollärare. Icke heller torde i och för sig vara lämpligt, att folkskollärarne helt och hållet befrias från bidrag i sådant afseende, enär därigenom tilläfventyrs frestelse kan uppstå för en och annan lärare att vid lindrigare opass-lighet eller sjukdom, som icke omöjliggör fortsatt uppehållande af undervisningen i skolan på fullt nöjaktigt sätt, söka undandraga sig sin tjänstgöring och begära tjänstledighet i mer eller mindre oträngdt mål, då sådant icke för honom medför någon som helst utgift eller ekonomisk uppoffring.
Jämte det mindre aflöningsbidrag, som läraren sålunda borde lämna, skulle nu antingen staten eller kommunen eller båda bekosta återstoden af vikariens aflöning. I fråga härom hade föreslagits, att kommunen skulle ikläda sig fyllnaden och kyrkostämman för hvarje gång bestämma beloppet såväl af fyllnadsbidra-get som af lärarens bidrag.
Häremot har man - säga kommitterade - vid möten och andra tillfällen, då öfverläggningar inom skollärareförening-ar ägt rum, med noggrann kännedom om de uppoffringar, som kommunerna redan fått för sitt skolväsen vidkännas, funnit en tillfredsställande lösning af frågan endast
Källa: Project Runeberg ·