Sida 103
Carl Ekman. (1887, juni).
Knappast finnes väl inom Östgöta-länet under de sista tretio åren något vigtigare allmänt företag utfördt, med hvilket icke Carl Ekmans namn är förknippadt. Knappast någonstädes inom vårt land finnes en godsegare och industriidkare, som gjort så mycket för underhafvandes bästa och för ortens framsteg i ekonomiskt hänseende, såväl som i intellektuelt. Och denne man, som ifrån länerepresentationens begynnelse varit landstingsman och i åratal landstingets ordförande, som ifrån kammarriksdagens begynnelse, genom landstingets tre gånger förnyade val, har plats i Första kammaren, denne man har nu — fallit igenom vid landstingsmannavalet i Finsponga län, ja, han har till och med i länets tidningar fått läsa valmäns uppmaningar att nedlägga sitt mandat i riksdagen.
Har han då gjort ett omslag i politiken? Har han uppträdt för åsigter, dem han förut bekämpat? Eller har man om honom fått veta något, som icke anstod en med högt förtroende hedrad man?
Nej, sådant har ingen påstått. Men Ekman har nu som förr, hvarje gång han under sitt tjuguåttaåriga riksdagsmannaskap yttrat sig i frågan, förnekat protektionismens nytta för ett lands näringar. Och 1887 har denna åsigt ansetts oförenlig med Östergötlands fordran på en landstingsman och dess landstings på en riksdagsman i Första kammaren.
***
Carl Edvard Ekman tillhör en vermlandsslägt, som för tre hundra år känner sina slägtled. I Göteborg har slägten
