Sida 451
Johan Senrik Holmqvist. 451
tjent af någon uppmärksamhet, äfven vid handläggningen af besvärsmål i konungens statsråd.
Billström afsade sig platsen i Första kammaren 1871, 27 år efter det han först deltog i riksdag. Sjukdom hindrade honom äfven att handhafva borgmästare-embetet, och han lefde sina sista år i enslig tillbakadragenhet från verlden.
Redan 1869 hade han upprättat testamente till förmån för en folkhögskola i hans födelsebygd, Stenkyrke socken på Tjörn, och ju längre hans lif räckte, dess mer förökade han donationen till denna bildningsanstalt för allmogens vuxna söner och döttrar i den ort, från hvilken han sjelf gått ut i verlden. Så hände sig, att BittströmsJca folkhögskolan på Tyft redan före Billströms den 7 augusti 1878 i Lund timade död kunnat afsluta sitt andra läsår för gossar och sin första sommarkurs för flickor. Ett halft hemman, åbygnader, planteringar, boksamling, samt fond för aflöning af lärare och underhåll af bygnaderna har Billström dels med varm hand skänkt, dels i testamente efterlemnat åt denna vackra minnesvård af trofast kärlek till folket, för hvars väl han kämpat den redliga kamp, som hugfäst hans namn i våra häfder.
Johan Henrik Holmqvist.
1879.
En »ändelig fader», en blindt och vördnadsfullt åtlydd chef för ett talrikt parti inom den svenska kyrkan, har med kyrkoherden i Qville d:r Johan Henrik Holmqvist gått ur tiden. Det torde vara ovisst, om någon af dem, hvilka nu sträcka handen efter Elias-manteln, någonsin skall vinna den bortgångnes makt öfver samveten och viljor.
Partiet, hvars chef Holmqvist var, kallas schartauaner. Det är efter den varmhjertade predikanten och själaherden Henrik Schartau i Lund, afliden år 1825, som namnet är taget. Det eld och lif i predikandet, det kärleksvarma
