Sida 96
Sven Nilsson
Sven Nilsson. (1887, maj.)
Sitt sista yttrande i den Andra kammare, som blef upplöst, egnade Sven Nilsson åt en protest mot protektionisternas logik och uppfattning af arbetarefrågan. »Om män med en sådan logik», sade han, »och sådana uttalanden, som i kammaren under öfverläggningen (om spanmålstullar) gjorts af bevillningsutskottets ordförande i arbetarfrågan, skulle, för att styra Sveriges kommande öden, komma på våra taburetter, då får jag verkligen säga, att detta skulle blifva en ödesdiger framtid för landet, och jag tillägger: måtte vi blifva förskonade härifrån!»
Icke blott Sven Nilssons egen valkrets, utan majoriteten af politisk röstberättigade svenske män, tyckte på samma sätt, och sedan sålunda »nationen genom nya val till Andra kammaren uttalat sin mening», såsom konungen äskat, blef det Sven Nilssons lott att efterträda Liss Olof Larsson på vicetalmansstolen i Andra kammaren.
Årets andra riksdag är den tjugonde, vid hvilken Sven Nilsson i Efveröd representerat Gärds och Albo häraders domsaga af Kristianstads län.
***
Omkring en mil söderut från Kristianstad, ej långt från Skånes östra kust, ligger den lilla socknen Efveröd, af ålder en bränvinsproducerande ort. Här föddes Sven Nilsson den 4 nov. 1831 i ett välmående hem. Fadren var kyrkovärd och nämndeman, med en barnskara som växte tills dussinet blef fullt. Den äldste i skaran var Sven, som i sockenskolan och på fadrens gård fick den uppfostran, som anstod en hemmansegareson. Han var en rask yngling med godt hufvud
Källa: Project Runeberg ·