Sida 265
Ludvig Holberg.
Tvåhundraår sminne.
(1884.)
Så långt modern bildning hinner, så långt når Ludvig Holbergs namn. Men merendels endast i förbindelse med »Nils Klim» och flera eller färre af »Holbergs komedier», Två hundra-årsfesten bland hans skandinaviska landsmän, till minne af hans födelse i Bergen den 3 december 1684, gör derför särskild nytta, i det den för folkets djupa led framställer Holbergs hela verk och bild. Minnesfesterna öfver stora män varda så vigtiga led i folkbildningen, och vida utöfver den lilla kretsen af deltagarne i en fest sprider sig genom dagspressens spalter en fylligare kunskap om den man, som är festens föremål.
Inom de kretsar, hvilka egnat studier åt den nordiska odlingens utveckling, är Ludvig Holbergs plats i häfden länge sedan erkänd. Det behöfs dock afstånd i tid, för att öfver-skåda en väldig andes verk, samtiden kan det icke alltid, och dess stormän synas icke sällan för efterverlden ganska små. Holbergs samtid bland de höglärde satte honom icke högt, men den bildningssökande medelklassen kände tidigt hvilken förkämpe sanningen hade i Ludvig Holberg. »Det er nu min Caracteer, ät sige Sandhed i Spög» - så skref han om sig sjelf, och den vägen leder ganska raskt till målet. Men många funnos, som ansågo en sådan skrifart vara ovärdig en professor, ännu mera en baron. Och så sågo de skarpt på mannens egenheter, på hans svagheter. Han blef kallad pasqvil-lant, för det han skrifvit satirer, underhaltig filosof, för det han gycklat med tidens tomma ordprål; han underkändes som latinare, för det han icke höll disputationsöfningar, som
