Bilder och minnen

Nils Axel Gustafsson Bennich. (1887, oktober 31.)

Den 31 oktober 1817 var i hela Sverige en jubeldag. I alla kyrkor predikades med anledning af sekularminnet från Wittenberg. »All sorg aflägges för dagen», hette det i or- dern om »Té Deum» i Slottskapellet, men »med delade käns- lor af glädje och bekymmer» valde Sveriges folk samtidigt sina ombud till den kort förut inkallade urtima riksdagen, och några dagar efter jubelfesten sände Carl XIII ett cirku- lär till rikets konsistorier med uppmaning att hos allmänhe- ten inskärpa nödvändigheten af sträng sparsamhet med rågen.

Så »låg landet», när Nils Axel Gustafsson Bennich föd- des, på sjelfva jubeldagen.

Det är sjutio år sedan dess. Att sjutio år är en lång tidrymd visar sig nogsamt, om man jemför Carl XIILs Sverige med Oscar ILs. Men ser man på generaltulldirektören Bennich, vare sig i riksdagens Första kammare eller i menniskovim- let på gatan,'icke ger han intryck af »ett tidehvarf som flytt». Tvärt om, han tyckes ännu vara i sin kraftfulla ålder, ett nytt exempel på sanningen af general Hazelii maxim: »an- strängningen håller menniskan vid magt».

I Östergötland, i Kinda härad, låg det anspråkslösa hem, der major Gustaf Bennich fostrade sina barn, bland hvilka Nils Axel var den äldste. Han kom 1828 i Linköpings skola, der Louis De Geer och André Oscar Wallenberg sutto en klass före honom. Små tillgångar och stor flit betinga ofta hvarandra. Vid 17 år var Bennich student, före sitt tjugu- första hade han med två embetsexamina som f ramtid s kapital trädt ut i det praktiska lifvet.

Bilder och Minnen. 8