Sida 409
409
Paul Genberg.
1875.
»Det gick här för några år sedan en fattig student, kommen från den yttersta norden, långt från vänner och fränder. Känd var han af ingen, icke heller var han den, som gjorde sig angelägen om att blifva bemärkt . . . Nu sitter han vid konungens rådsbord, dit manad af den ädlaste och rättsinnigaste bland Europas furstar, och det i en tid, då till och med barn och spenabarn tyckas märka, att de andas på en af verldshistoriens domedagar.»
Så talade Carl August Hagberg i Lund den 18 april 1847, då stadens och universitetets män samlats till en fest för att bringa hyllning och erkännande åt det nyutnämnda statsrådet Paul Genberg. »Kunna snille», fortsatte talaren, »vidsträckt lärdom och en heder så ren och skär som den eviga snön på det fjäll, vid hvars fot han sett dagen, någonting uträtta för frihetens och framåtgåendets sak, så har icke Oskar förgäfves vändt sig till honom . . . Många äro icke de, som känna honom, han har att göra sig känd med sina gerningar.»
Och detta har Paul Genberg gjort. Hans gerningars rad är afslutad i döden, nu »följa de honom efter». De vitna om en hög och ädel ande i en svag och bräcklig hydda; de vitna om en skarpsinnig, mångkunnig, samvetsgran man med ren och ädel vilja, som, om han ock ej i den grad var »situationens man», som mången en gång väntat, dock på alla de banor han beträdt, lemnat det sällsynta exemplet af ödmjuk öfverlägsenhet, och hos alla de personer, som kommit honom nära, väckt en så hög grad af erkännande och kärlek, att den stundom förundrat dem, som endast efter resultaten af hans offentliga lif dömt hans rätt till ett fräjdad t namn.
Paul Genberg föddes den 13 april 1811 i Odensala i Jämtland. Hans far hette Anders Paulsson, hans mor Anna
