Sida 507
507
Leon Gambetta.
1883. I.
»Laboremus!» Låtom oss arbeta!
Den 19 april 1870 gaf den studerande ungdomen i Paris en fest för den lysande talare, som utgått ur dess led att kämpa mot kejsardömet. Leon Gambetta hade få dagar förut i Napoleon IILs lagstiftande kår talat emot det missbruk af allmänna rösträtten, hvilket makten anordnat under namnet »plébiscite», och skarpt framhållit oförenligheten mellan ett ärftligt kejsardöme och allmän rösträtt, »demokratiens förbundsark». Hans ord dallrade ännu i franska hjertan då de 600 studenterna i en bankett gåfvo uttryck åt sina känslor. Ett väldigt tal blef Gambettas svar. Vi, sade han, vi unge äro just den generation af fransmän som fått sig ålagdt att - om den ej vill vanhedra sig - icke låta hundraårsdagen af 1789 randas utan att hafva gjort något för den sociala rättvisans seger, för att fullborda franska revolutionen. Derför måste vi komma till styret. Den allmänna rösträtten måste frigöras, upplysas, nå myndig ålder; hon ensam kan grunda den makt, som bjuder respekt åt alla... Se der vår uppgift. Se här vår lösen: Laboremus!
Arbetet, det oförtröttade arbetet som politisk såningsman, som politisk stridsman, som diktator, som partiledare, som talman, som konseljpresident - först och sist som talare, har infört Gambettas namn i verldshistorien som den tredje franska republikens främste man under dess första skede.
En genuesisk slägt, i några led bosatt i södra Frankrike, framgångsrikt arbetande i det lilla affärslifvetj, bär namnet
