Bilder och minnen

August Blanche.

Ett tjuguårsminne.

(1888).

I Stockholm förenas Sveriges olika bygder. Mer än hälften af Stockholms invånare äro födda annanstädes i Sverige. Den infödde Stockholmaren anger tonen, de inflyttade söka antaga den så godt de förmå. Och den tonen går ovanligt litet i moll, till att vara nordisk. Den »sorg i rosenrödt», som skall känneteckna nordbons lynne, står hos stockholmaren ganska nära lefnadsglädjen. »Lefva och låta lefva» är också ett genomgående drag i det svenska hufvudstadslifvet. »Det glada Stockholm» får lätt vänner, om ock dessa sedan, otacksamt nog, fara hårdt ut emot »den sköna synderskan».

Stadens vackra läge och den jemna omsättningen af svenskt blod från alla landskap hafva säkerligen mycken skuld i stockholmarens lätta lynne och goda hjerta. När derför en verklig personifikation af stockholmare träder upp i diktarnes led, känner hela Sverige igen sig sjelf.

Gustaf III:s stockholmare lefva i bjerta taflor, penslade af Bellman. Carl Johans Stockholm se vi i »Taflor ur lifvet» af August Blanche.

Blanche är en fullblodig stockholmare, en verklig exponent af dennes tilldragande egenskaper; och dertill en diktare med politiska intressen, en folkvän med skaldens förmåga af invidualisering.

Blanche var född i fattigdom och växte upp under rätt torftiga förhållanden, men han egde från början godt lynne och välvilligt sinne, han afundades ingens lott och var sjelf nöjd med sin. Han kunde också njuta rätt af hjertans grund, blott han fick lyssna till någon märkvärdig historia eller se