Sida 500
500 Dödsrunor.
Henri (V) Charles Ferdinand Marie Dieudonné af
Artois af Bourbon, hertig af Bordeaux, grefve
af Chambord.
1883.
För nio hundra år sedan voro de franska baronerna samlade i Noyon för att välja konung i den siste Carolingens ställe. Den mäktigaste ibland dem, Robert Le Fort's ättling Hugo Capet, anlände till platsen i spetsen för trupper, som omringade församlingen. Valet var således icke fullt fritt, år 987. Men Hugo Capet valdes, och sedan dess hafva endast han och hans efterkommande innehaft den franska kungatronen. Till många andra troner ha de uppstigit, ty yngre söner hafva ock velat herska: så i Konstantinopel, i Neapel, i Portugal, i Burgund; i senare århundraden i Spanien, Neapel och Parma, Tre gånger har den dåvarande äldsta linien utdött och den franska kronan tillfallit en yngre gren: Cape-tingerne utgingo i början af 1300-talet, huset Valois i slutet 1500-talet, huset Bourbon tre århundraden senare, med grefven af Chambord, som aldrig suttit på sina fäders tron. Närmast, efter förstfödslorätt, komma nu de spansk-italienska bourbonerne, men deras rätt till Frankrikes tron frånsades dem redan af stamfadern, Ludvig XIV:s sonson Filip, då han besteg den spanska konungatronen. Följa så i ordningen ättlingarne af Ludvig XIV:s broder, hertigen af Orleans. Men denna gren har brutit med legitimiteten och gjort förbund med revolutionen, första gången lönad med stupstocken, andra gången med den krona, som togs från grefven af Chambord. Ovisst är, om sådana brott kunna förlåtas grenen Orleans, oaktadt den af en ny revolution beröfvades den usur-perade kronan. Den gudomliga rätten - från Noyon - kan knappast åberopas af »borgarkonungen» Ludvig Filips sonsöner.
Men grefven af Chambord kunde åberopa den, han, den siste af dem, soin »ingenting lärt och ingenting glömt».
