Sida 282
Carolus Linnæus. Vid Staty-aftäckningen, 1885.
»Oläst låg naturens bok tills tolken sändes.»
Ej långt från Smålands gräns mot Skåne, i en trakt der skogshagar och åkertegar vexla med bergknallar och sjöar, allt omslutet af barrskog, ligga Råshults komministergård och Stenbrohults kyrkoherdeboställe. En vacker minnesstod invid den förra bär den svenske blomsterkonungens bild och namn, ty der föddes, den 13 maj 1707, Carolus Linnæus.
Han var bondesonens, komministern Nils Linnæus', och den ur församlingens gamla kyrkoherdeslägt födda Kristina Brodersonias första barn. De kärleksfulla föräldrarne, ännu i ungdomsåren, uppkallade sin son med det stolta namnet Carolus, som då ännu spred segerglans öfver allt svenskt. De anade ej hur väl de valt: varaktigare glans, än sjelfve den tolfte Carl, skulle deras lille Carl en gång sprida öfver det svenska namnet.
Den lille gossen fick under sina första somrar nöjas med blommor till lekkamrater, andra hade föräldrarne ännu ej att bjuda på. Och förunderligt var det, hur väl den lille trifdes med dem. Ensam bland blommor ropade han icke på annat sällskap. Det väckte besökandes förundran. Men så hade också fadern älskat blommor i all sin dag och af sin lilla trädgård gjort det mesta möjliga.
Vi ana, mera än vi veta, hvilken ofantlig själsverksamhet de små utveckla under sina första lefnadsår; hvilken skärpa i iakttagelsen, hvilken rikedom på rön, innan de förmå bilda en på tankeslut stödd uppfattning! Den lille Carolus Linnæus, omgifven af få menniskor men af otaliga naturföremål, bjert vexlande skepnad efter årets tider, mottog häraf så starka barndomsintryck, och utvecklade under tankearbetet att reda dessa så kraftigt sina stora själsgåfvor, att han
