Sida 17
Gustaf Lagerbjelke. (1886, febr.)
Fältmarskalken Rutger von Ascheberg, Carl XI:s »lärofader» i krigsyrket, residerade i Göteborg såsom generalguvernör öfver de vestra och södra kustlandskapen, när han till inspektor öfver sina egendomar i Skåne utsåg Johan Fistulator, son af en i staden infödd handelsman af utländsk härkomst. Denne Johan blef efter Aschebergs död anstäld som tullförvaltare i Karlskrona, och adlades i Carl XII:s första regeringsår, emedan han så väl skött sin tjenst, att »tullinkomsterna ökats, fastän spanmålen fick tullfritt införas.» Då tog han namnet Lagerbjelke.
Sonen Axel växte upp till sjöman, steg till vice amiral, blef riksråd och friherre samt inköpte efter Ehrensvärd säteriet Elfsjö i Bränkyrka församling invid Stockholm. Han gjorde godset till fideikomiss för äldste son. Två fideikommissarier, öfveramiralen Johan Gustaf, som 1809 fick grefvebref, och dennes son Axel, generaladjutant, innehade det från stiftarens död till 1832, då det tillföll grefve Gustaf Lagerbjelke, Första kammarens nu varande talman.
På Elfsjö föddes han den 6 oktober 1817. Faderlös i unga år, egde han i farbrodern, den frejdade diplomaten, statsrådet grefve Gustaf Lagerbjelke, en god rådgifvare. Han skötte studierna väl och egnade fyra år åt universitetet, der han både inom filosofiska och juridiska fakulteterna aflade examina. Så förberedd, kunde han vid nyss uppnådd myndig ålder som »juris utriusque candidat» erhålla antagningsbevis i statens tjenst (1838).
Men denna lockade honom icke. Fideikommisset tog honom i anspråk och han tillfredsställde anspråken väl. Han blef en driftig jordbrukare, som tidigt slöt sig till »det
