Sida 33
Carl Ifvarsson
Carl Ifvarsson. (1886, april.)
Vi stiga två trappor upp i riksdagshuset på Riddarholmen. I korridoren synas två dubbeldörrar, invid hvardera af dem en liten låg dörr. »Vällofliga Borgarståndet», och »Hedervärda Bondeståndet» står måladt på breda taflor öfver hvar och en af de stora ingångarna, öfver de små ges tillkänna att uppgången leder till ståndens läktare.
I dag gå vi ej på läktaren. Så bekanta, som vi äro i »Hedervärda Bondeståndet», kunna vi gerna öppna stora dörren.
Den leder till ståndets förstuga, full af klädhängare. Galoscher, kapprockar, hattar och mössor, att icke tala om käppar och paraplyer, intaga mer än halfva rummet under ett par vaktmästares uppsigt. -- »Kan bror ge mig hit mina plagg», säger en äldre man i jacka och knäbyxor. -- »Se här bror», svarar vaktmästaren, i det han vänligen tillhandahåller riksdagsmannen det begärda.
Vi vika om klädhängarhörnet och komma genom en smal passage in i »hedervärda ståndets» sessionsrum, gå förbi läktaren och slå oss ned framför den, midt ibland våra vänner ifrån Stockholms län.
Vid fönsterlångväggen sitta talmannen och sekreteraren jemte hvarandra vid ett bord på en upphöjd estrad. Till höger om talmannen sitter vice-talmannen vid ett mindre bord, för öfrigt delas golfutrymmet och bänkarne länsvis mellan de 109 ledamöterna.
Somliga äro i »riationaldrägter», andra äro i »köpstakläder», några få synas t. o. m. icke vara »allmogemän». De olika provinstyperna som de olika landskapsmålen äro i rik omvexling representerade -- men »anden är en». De stora
Källa: Project Runeberg ·