Sida 169
Gunnar Wennerberg
Gunnar Wennerberg. (1889, febr).
»Och likväl är han alldeles obefläckad eller obestrålad af politiken» - utbrister Wennerbergs biograf i vårt stora biografiska lexikon, sedan han omnämnt den popularitet, Gunnar Wennerberg förvärfvat, och den ovation honom egna- des vid en resa från Stockholm till Skara 1850.
Annorlunda länkades sedermera hans öden; nu intager han för andra gången en plats vid konungens rådsbord och har under aderton år som statsråd och riksdagsman tillhört Sveriges riksdag. Men det märkliga är, att politikern, em- betsmannen Wennerberg aldrig skymt undan skalden, ton- sättaren. Efter fyrtio års namnkunnighet lyser han lika oför- dunklad på den svenska parnassen, der hans »Samlade skrif- ter» för få år sedan stärkt hans ställning; hans musikaliska diktning har burit allt mognare frukter under de årtionden som följt den första bifallsstormen. Ännu sjungas och äl- skas hans ypperliga bilder ur 40-talets studentlif, ännu slår det fosterländska hjertat glödvarmt i hans ord- och tondikt, när den brusar ur de ungas led:
»Hör oss Svea, moder för oss alla» ... eller ljuder i »svensk lösen»
»Mannamod i nöd! Frihet eller död» ...
Och ännu är tondiktaren med det fosterländska pathos en kraftig och högrest man, trots sina mer än sjutio vårar.
»Politikens mörka min ej skrämde gratierna från sin älsklings spår» ...
Sonson af en vestgötabonde, son af en vestgötaprest, föd- des Gunnar Wennerberg i Lidköping den 2 oktober 1817.
Källa: Project Runeberg ·