Bilder och minnen

178 Riksdagsgatleri 1886-89.

nät förmoda, att Wennerberg skulle ingå i den minister, som åtog sig lifsmedelstullarnes genomförande. Ty dessa gifva ett oförtydbart svar på hans anförda fråga. I tullfrågor har Wennerberg endast en gång yttrat sig till kammarens protokoll: det var den 14 april 1877, och han försvarade verkligen då, med K. M:t men mot bevillningsutskottet, en skyddstull - för stärkelse, å 3 öre pr skålpund. Anmärkningsvärda äro emellertid hans inledningsord till detta yrkande: »Jag Jean icJce stödja hvad jag nu ämnar säga på några principiella åsigter rörande tull i allmänhet, ty jag eger icJce några sådana» - ord, som möjligen äro egnade att förklara hans nuvarande ställning i en protektionistisk regering.

Det var också på en annan väg, än tullyrkandets, Wennerberg blef persona gratissima för riksdagens protektionister under »frihandelsregimens» sista tid. Omvald 1884 med stor pluralitet inom länets landsting, sedan han vid årets riksdag öppet förklarat missnöje med regeringen i anledning af dess uraktlåtenhet att framkomma med förslag till en brän-vinsförsäljningslag, som friade vissa landsdelar från nu gällande »orättfärdighetssystern», stod han 1885 emot regeringen i fråga om begynnande utgång ur den långvariga härordningsstriden, var 1886 rätt kärf emot regeringen i mer än en fråga, och uppträdde vid 1887 års andra riksdag som förkämpe mot. regeringen i den konstitutionela frågan om ny eller fortsatt riksdag, hvarför han ock till tacksamhet invaldes i 1888 års konstitutionsutskott, allt detta ehuru förtroende-embetsman. Det gör ett egendomligt intryck, att under debatten, vid midsommartiden 1887, om en motionärs förslag till inskränkning i näringsfriheten, se landshöfdingarne Wennerberg och Bergström som motståndare; den förre talande om den bedröfliga ytterlighet i näringsfrihet som ligger i gårdfari-handel och »varulagersrealisation»; den senare, for att per-sifflera Wennerberg, beklagande skadligheten för stackars okunnigt folk att af kringvandrande krämare köpa billiga portmonnäer i stället för dyrare hos stadens handlande! »Här blåser en sådan protektionistisk statsförmynderskapsvind» - klagar Bergström. Och efter ett halft år är det med biträde.