Sida 248
Axel Oxenstierna
248 Minnesbilder.
tjenst. Med sin skarpa blick hade Carl redan uppmärksammat den unge friherren, hvars informator hemkallats till Carls hofpredikant. Axel Oxenstierna fästes vid den nye konungens hof som kammarjunkare 1605, och sändes följande år i en enskild beskickning till de mecklenburgska hertigarne, konungens nära fränder. Hemkommen vann Axel allt mera den gamle klingens tillit. Han gifte sig 1608 med Anna Bååt till Tidö. 1609 upphöjdes han med ens till riksråd och fick under Carls återstående lifstid förestå det genom dödsfall lediga rikskanslersembetet.
Gamle kung Carls unge rikskansler fick väl tunga pligter att bära; men så fylde han dem, att kungen på sin sotesäng nämde honom till de kungliga barnens förmyndare och förmyndareregeringens främste man. Han tillstadde icke sin son att, utan ständernas förnyade val, framför hertig Johan - Axels frände - taga kronan i arf, icke heller att, om ständerna valde honom, sjelf föra spiran förr än han fylt 18 år, hvarefter han ännu i sex år borde troget rådslå med de af fadern gifna förmyndarne.
Ett ädelt arf fick deri unge Gustaf Adolf för visso af sin fader i föreskriften att endast herska med ständers val och goda mäns råd. Och ingenting visar klarare hur väl den unge rådsherren och den ännu yngre kungasonen förstodo hvarandra, skattade den döendes goda afsigt och klart uppfattade Sveriges ställning - än det af Oxenstierna ledda riksdagsbeslut, som gjorde Gustaf Adolf till fullmyndig konung oaktadt hanendast nått 17 år, och det af Gustaf Adolf intill dödsstunden gifna exempel af verklig samregering med sin rikskansler.
Ty dertill utnämde han sin afträdande förmyndare den 6 januari 1612. Och hela hans historia visar, hur noga han vinnlade sig om Axel Oxenstiernas råd och biträde. Dessa ädla stormän höra till det sällsynta slag af sådana, hvilka endast vinna i storhet, ju närmare man lär känna deras personer. Af den trägna brefvexling, som förmedlade deras samarbete i riksens vårdande värf under deras mödosamma tåg och färder, lär man att vörda och älska dem båda. Deras allt öfvergående fosterlandskärlek, deras aldrig svigtande
Källa: Project Runeberg ·