Sida 311
Carl Wilhelm Scheele
barnasinne äro kanske icke så ovanliga, men att de bebåda, kanske grundlägga ett lifsarbete, som löser frågan, det hör i sanning till det ovanliga.
Carl Wilhelm fick gå i skola hos kandidat Smith; der gick mången hederlig borgares son, ja sjelfva stadsläkarens lille Christian -- sedermera kemie professor och »adlad med fyra anor», medlem af svenska vetenskapsakademien och far till svenske friherren von Weigel. Att lille Christian skulle bli något här i verlden, det kunde man nog tänka sig, men hvad skulle det väl bli af Carl Wilhelm, som lekte dåligt och icke läste stort bättre? Att läsa, det ville nemligen säga läsa lexor i latinet. Ty det var hufvudsaken på stads-gymnasiet, dit gossen nu hunnit.
Köpman Scheele var god vän med både en doktor och en apotekare, och genom dem hade han lyckats få en son i apotekarelära hos tyske apotekaren Bauch på apoteket Enhörningen i Göteborg, der sjelfve Kilian Stobæus, Linnés lärare, inhemtat farmaciens första grunder. Detta var dock hos en af Bauchs företrädare, hvilka varit tyskar så länge apoteket Enhörningen funnits till, eller i mer än hundra år. Carl Wilhelm hölls ännu till skolgång, men hade ingen större glädje, än när han fick se på arbetena hos apotekaren i Stralsund, och han upptecknade med ifver de farmaceutiska tecknen, hvilkas betydelse doktorn lärt honom. När det nu så sorgligt hände, att äldre brodern i Göteborg helt plötsligt afled, 1754, blef Carl Wilhelms lust allt starkare. Men den tillfredsstäldes dock ej förr än 1757. Då fick han ändteligen begynna den lärokurs, för hvilken hans håg alltid brunnit.
Bauch lät unga Scheele fort nog slippa ifrån springgossesysslorna och betjeningen åt provisorer och äldre elever, emedan den allvarlige ynglingen troligen redan lärt hvad (teoretiskt) dermed afsågs, att »lära pojkar veta hut». Snart nog fick han biträda vid laborationer. Och här fann han en äldre laborant, Grünberg, som satte digra böcker i hans hand och rådde honom att först läsa i böckerna och sedan pröfva i laboratoriet. Det rådet var som gripet ur gossens egen själ. Och han läste, han begrundade sammanhanget, han
Källa: Project Runeberg ·