Sida 318
Carl Wilhelm Scheele
derför den anspråkslöse apotekaren i Köping oöfverträffad, med afseende å antalet utaf de af honom gjorda stora och epokgörande upptäckter inom kemien, och oberoende af alla teoriernas vexlingar skall han derför ständigt räknas bland denna vetenskaps störste mästare.»
Ett nystiftadt »naturforskande sällskap» i Berlin valde Scheele till ledamot 1778, och kgl. akademien i Turin följde exemplet 1784, då den svenske monarken var i Italien. En anekdot förmäler att Gustaf öfverraskad och flat att ej ha hört en så celeber undersåte omtalas, från Turin gifvit ordres till Stockholm att sända Scheele Vasa-orden, hvarpå ordenstecknet till underdånig lydnad af det kungliga budskapet tillsändes -- bergmästaren von Scheele. Det är sjelfva Franzén, som i sitt minnestal öfver Scheele 1827 berättar anekdoten, och ur svenska akademiens handlingar har den sedan gått vidare, t. ex. till vårt stora Biografiska Lexikon, till »Sveriges sköna literatur» o. s. v., endast med någon olikhet i de mot »vederbörande» riktade sarkasmer. Emellertid är anekdoten fullkomligt falsk. Gustaf III gaf visserligen icke apotekaren Scheele någon Vasaorden, och troligen tänkte sig ingen något sådant i Scheeles lifstid; men han gaf heller aldrig någon åt brukspatronen von Scheele i Småland, som 1782 fått bergsrådstitel. Det var först den 21 nov. 1796, som Gustaf IV Adolf dermed prydde den gamle von Scheele: och dock är »förvexlingen» af 1784 ett historiskt »faktum» för C. W. Scheeles snillrike minnestalare 1827!
Carl Wilhelm Scheele mottog vid inträdet i vetenskapsakademien af dess præses en lyckönskan om varaktig helsa; det tyder på, att den redan då varit vacklande. Det dröjde dock ända till början af 1786, innan helsan syntes allvarligt rubbad. När våren kommit, kom för Scheele döden. Han lät på sotsängen viga sig vid Pohls enka, för att återinsätta henne i full eganderätt till apoteket; Scheeles efterträdare som apotekare i Köping blef också innan kort hennes tredje man.
Den 21 maj 1786 slocknade Scheeles verksamma lif. Hedersbetygelser, som han aldrig sökte, hopades vid hans graf och ha icke heller sedan uteblifvit. Medaljer äro slagna till hans minne, lefnadsteckningar återkalla för efterlefvande i
Källa: Project Runeberg ·