Sida 404
Hans Kristian Andersen
404 Dödsrunor.
åt denne vid kringbärandet af affischerna bragte Hans Kristian det derhän, att han någon gång fick mellan kulisserna beskåda en pjes och alltid för sig sjelf fick ett exemplar af affischen. Af personerna på denna lagade han nu på sin dockteater en egen pjes, och så lekte han, i brist på lekkamrater.
Fadren var en beundrare af Napoleon, och hoppades till slut att som krigare kunna göra bättre lycka än vid lästen. Han tog värfning för att i danska hären om möjligt komina under den store kejsarens befäl. Men Karl Johan förhindrade det. Danska hären kom blott till Holstein, det blef tvärt fred, och skomakaren-soldaten dog inom kort af stra-paserna i fält.
Nu var Hans Kristian ännu mera öfvergifven än förut. Modren måste föda sig som tvätterska i husen, han satt ensam hemma i stugan, ensam med sin teater, sydde dockkläder och läste teaterpjeser, gick barhufvad och i träskor. En prestenka och hennes gamla svägerska, hvilka bodde i närheten af modrens stuga, läto honom stundom komma in till sig - det var hans första »bildade umgängeskrets». Holberg hade fadren redan läst för honom - nu fick han läsa Shakspeare - i dålig öfversättning förstås. Strax spelade han Shakspeare på sin teater.
Ett par försök att sätta pilten i arbete misslyckades. Han blef konfirmerad, men utpekades af läskamraterna som »komediskrifvaren». Nu tog han sin kassa om hand - hela 13 riksbankdaler - och Gud i högen, och så bar det af till Kjöbenhavn. Hvad han ville der, var honom ej särdeles klart; att han skulle dit och »blifve til noget», det var honom så mycket tydligare.
Den 6 sept. 1869, femtionde årsdagen af hans ankomst till Kjöbenhavn - okänd, okunnig, medellös - firades festligt i den danska hufvudstaden.
I »Mit Livs Eventyr» skildrar han sina försakelser och sina missräkningar, sin tro och sin ihärdighet, menniskornas godhet och årens gång. Han kasserades som teaterförfattare,
Källa: Project Runeberg ·