Sida 412
Paul Genberg
412 Dödsrunor.
firades som fester. Hans första föreläsning, om etikens förhållande till statsläran, var till trängsel besökt, och då tiden för hans föreläsningar var densamma som för professor Nilssons, ingingo en mängd studenter till konsistoriet med anhållan om ändring häruti, så att åhörandet af den ene ej måtte vara ett hinder att få lyssna till den andre - en ansökan, som genast bifölls. Kort var dock den tid, Genberg under dessa gynsamma förhållanden fick verka som en väckande ande vid vårt södra universitet; den 28 augusti sammanträdde 38 af 56 röstberättigade och valde - med 15 röster - Genberg till universitetets riksdagsman inom presteståndet vid den d. 15 nov. 1847 begynnande riksdagen.
Här uppträdde Genberg alldeles icke i främsta ledet bland debattens män, hvartill kanske ock hans fysiska svårighet att tala bidrog, ett sorgligt öde särskildt för den, som i så hög grad som Genberg ägde ordet i sin makt. Å konsistoriets vägnar motionerade han om åtskilliga universitetets behof, som medlem af lagutskottet deltog han träget i dettas arbeten men föga i debatten inom ståndet, och då representions-reformfrågan sysselsatte allas sinnen och ett »reformvännernas sällskap» som bäst höll möten i hufvudstaden för att diskutera de grunder, på hvilka ett förslag till ny riksdagsordning borde byggas, deltog han i dessa förhandlingar och valdes till medlem af sällskapets styrelse. Härigenom fick han en »liberal» färg, utan att alls vara »prononcerad», och då den liberala vinden på våren 1848 blåste genom Europa och en flägt kändes ända upp till Stockholms slott, så att äfven der en förändring i »system» stod för dörren, var Genberg en af dem, hvilka den 10 april 1848 kallades till kung Oskars rådsbord för att der utarbeta de reformer, som ej längre borde uppskjutas.
Det berättades då för tiden, att kung Oskar tillkallat presteståndets talman, erkebiskopen Wingård, för att känna sig för hvad sympatier hans kandidater till ecklesiastikportföljen kunde påräkna inom det konservativa högvördiga ståndet. »Hvad säger Wingård om Ekströmer», började konungen. Det var då varande generaldirektören för hospitalen, den för sin administrativa förmåga erkände läkaren. »Ers majestät»,
Källa: Project Runeberg ·