Sida 414
Paul Genberg
414 Dödsrunor.
måhända en ny skollag. I denna fråga vanns under Genbergs ledning väl ett cirkulär (6 juli 1849), som innebar de båda bildningsliniernas sammanslagning, gymnasiernas, lärdoms- och apologistskolornas förening till ett sammanhängande läroverk samt ämneläsning i de högre klasserna, men lemnade åt vederbörande skolkollegier att sjelfva efter egna åsigter om lämplighet och möjlighet genomföra planen och saknade i flera hänseenden nödiga bestämmelser, - hvaröfver sedan klagades både vid skolorna och i riksdagen. Under en förordning af allmännare betydelse, så väl för vårt högre uppfostringsväsen som för vår vetenskaplighet, finna vi dock Genbergs namn; i den sista konselj, hvari han som statsråd fungerade, fick han föredraga och till konungens underskrift framlägga universitetens nya statuter.
Redan under sin student- och docent-tid hade Genberg sett sig om »in theologicis» och hans filosofiska ståndpunkt skilde honom på intet sätt från vår kyrkas dogmatik, hvarom hans professorsspecimen tillräckligt vitnar. Det kunde således ej vara honom obehagligt att ingå i kyrkans tjenst, och då Kalmar stifts presterskap, efter biskop Kullbergs död, visat sig hågadt att ännu en gång ur konseljen hemta sin herde, mottog Genberg gerna biskopsstafven, efterföljd på taburetten af sin vän och universitetskamrat Reuterdahl, som åtminstone ej såg »liberal» ut och framför allt stod väl med presterna. Den 3 april 1852 utnämndes statsrådet Genberg, ehuru ännu »laicus», till biskop i Kalmar och kyrkoherde i de med biskopsstolen förenade prebendeförsamlingar, och prestvigdes efter utnämningen, utan att affordras något pre-sterligt »specimen».
Som biskop och eforus öfver läroverken i Kalmar stift har Genberg sedan i stillhet verkat under de återstående tjugutre åren af sin lefnad, endast sällan deltagande i andra offentliga värf. Vid 1853 års riksdag infann han sig dock på biskopsbänken. Såväl i presteståndets plenum som inom bankoutskottet deltog han i förhandlingarna ända framåt midsommaren 1854, men 'återvände sedan till sitt stift och uteblef, med k. maj:ts tillstånd, från de följande ståndsriksdagarna. Vid de båda kyrkomötena, 1868 och 1873, infann
Källa: Project Runeberg ·