Sida 452
Johan Henrik Holmqvist
452 Dödsrunor.
i personligheten, den afvoghet mot sekterism, som enligt många icke-»schartauanska» lärjungars och minnestecknares vitnesbörd fans hos lärofadern, har icke följt »schartauanerna». Men Schartaus anti-herrnhutiska misstro mot all andlig känslosamhet, hans sätt att endast tala till förståndet, äfvensom formen i de efter Schartaus död utgifna »predikoutkasten», ha noggrant upptagits af de prestman, hvilka kalla sig hans efterföljare. En skriftställare har anmärkt, att denna sekt »betraktar allt utom sig med samma ögon, som de första kristna betraktade hedningar och judar», men häruti ligger hvarken annat eller mera, än hvad hvarje andeligt parti plägar räkna som en förmånsrätt. Snarare är partiets »nota characteristica» att söka i en viss ändelig - så att säga - vetenskaplighet och torrhet. Det andeliga själstillståndet undersökes af den schartauanske lärofadern och mogne åhöraren ungefär så, som fysiologen undersöker ett naturföremål; mången ändelig död har också följt på allt för ifriga andeliga vivisektioner.
Men de, som genomgått behandlingen, de veta också hvar och hvad de äro, med en nästan vetenskaplig visshet. De stå som kristliga vetenskapsmän gent emot den »populära» kristendomen, som, heter det, ingenting vet, ingenting förstår, men med sina s. k. känslor ofta vanhelgar det heliga.
I ett bref af 1818 till en embetsbroder i Göteborg har Schartau sjelf, på tal om pågående väckelser, yttrat: »då kunde halländska och vestgöta folket blifva centern af Herrans här och bröderna» (i Göteborgstrakten) »och jag komma att vara på flyglarna». I dessa ord se schartauanerna helt visst en profetia, som gått i uppfyllelse. Ty det är just i Göteborgs stift, som detta parti vunnit sin största utbredning. På »härens flygel» i Lund stod i lifstiden prosten Cedergren och var erkänd ledare. Efter hans död tillföll rollen prosten Holmqvist, på andra »flygeln», och under hans ledartid har »hären» hvarken minskats i antal eller förlorat i styrka.
Johan Henrik Holmqvist var född i Halmstad den 7 februari 1801. Hans far var sämskmakare och föga bemedlad, men sonens anlag och välvilliga mäns understöd gjorde det möjligt för denne att gå studiernas väg till framtida verk-
Källa: Project Runeberg ·