Sida 525
Léon Gambetta
Leon Gambetta. 525
egde de inrikesministerns, och debatter, för hvilka Gambetta icke var främmande, bragte otroliga skandaler i dagen. Det slag i ansigtet en bonapartist föregående sommar tilldelat honom på en bangård i Paris, var ingalunda egnadt att höja aktierna för »männen af den 2 december», men ännu hoppades de på framtiden, ty kejsarprinsen hörde dem till. Att Frankrike deremot i endast mycket ringa grad delade deras förhoppningar, blef klart af de nya val, hvilka den 20 februari 1876 skapade den nya deputerade kammaren.
Gambettas verksamhet för valen var väldig, så i tal som i skrift och tryck. I Aix behandlade han i ett lysande föredrag municipaldelegerades pligter vid senatorsvalen; i Bordeaux, Marseille, Avignon, Lille och Paris (Belleville) försvarade han sin opportunistiska politik och framstälde sig på alla dessa orter som kandidat för att inhemta valmännens dorn. Gambetta valdes i de fyra och i den femte - Avignon - var det endast de gröfsta olagligheter vid valet som föranledde hans nederlag - och valets kasserande.
Nu voro republikanarne kammarens majoritet och Gambetta var majoritetens ledare. Den 5 april valdes han till ordförande i budgetutskottet och visade i denna egenskap en lysande förmåga, som öfverraskade de flesta. Men hans stora tal mot senatens pretention att ändra kammarens beslut i budgetfrågor ledde ej till afslag å ändringarna. Kammaren fattade äfven nu beslut under fruktan för en statskupp.
Ty Mac-Mahons minister var icke den som ledde styret, icke den gamle marskalken heller. Bonapartisternas och kleri-kalernas chefer utgjorde i hemlighet styrelsen, hvilket konseljpresidenten Jules Simon slutligen - till sin öfverraskning, tycktes det - fick erfara, då han den 16 maj 1877 afskedades. Den hårdaste kampen återstod nu Gambetta.
Kammarens majoritet - 363 mot 154 - antog hans dagordning, att hennes förtroende endast kan gifvas en regering som följer republikanska grundsatser, och då hrr Broglie och Fourtou med senatens bifall upplöst kammaren, utlofvade Gambetta att de 363 skulle återkomma som 400. Valstriden och valtalen blefvo ofriare än lag bjöd, ty makten låg i orädda händer. När Gambetta i Lille fält uttrycket om republikens
Källa: Project Runeberg ·